Aftonbladet – 27 oktober 1855, sida 3

gen, 1 aviuken vi narnast inträda. Le De engelska tidningarnes annonser. (Efter Jouraal des Debats och Quarterly Review.) I. Vi talade om de engelska aunonsernas ofantliga utveckling. Författaren i Quarterly Review har bland andra analyserat ett nummer af Times för den 24 Maj detta år, och i detta enda nummer har han funnit 2575 annonser. Der finner man underrättelser om fartyg, som afgå till alla trakter af verlden; sådana räknas här 129. Annon:er af tjenstsökande och dem som erbjuda konditioner finnas i stor mängd; 429 kockar och kokerskor, kuskar, betjenter och uppassare, kammarjungfrur etc. söka plats. Vidare finner man 136 annonser om offentliga auktioner; 195 nya produkter af bokhandeln; 378 hus att hyra; 144 pensioner för anedelklassens barn; ett lika antal afinformatorer och guvernanter och 36 annonser af likare och i läkekonsten kunniga fruntinamer. Met öfriga utgöres af handelsannonser af alla avöjliga slag, teateraffischer, subskriptions-iabjudningar för välgörande ändamål etc.; hela verlden annonserar, och axnonserna betala sig. Annonsernas väg begaguas likväl icke blott af affärsmännen; den tjenar också den privata och husliga korrespondensen. Öppnen den första tidning j fån tag i, och j skolen finna fäder och mödrar annonsera efter sina förlorade eller förlupna barn, hustrur söka sina män. Nästan hvarje dag träffar man tillkännagifvanden af följande beskaffenhet: Om Charles N..., som lemnade sitt hem sistlidne visdag, vill ofördröjligen återkomma till sina otröstliga föräldrar, blir han emottagen med öppna armar, och man skall göra allt för hans lycka. Robert. Jag är olyeklig. Skrif till mig och säg under hvad adress jag skall skrifva till dig. Må jag ånou-en gäng få se dig, och jag. lefvar att göra allt hvad da vill. Är ni missnöjd? Ni upprepade denna fråga under: hela vär resa till Brighton i lördags. Sannerligen, sannerligen, jag är det icke och skulle vilja gifva: mycket för att äterse er. Såg mig hvar ett bref kan: träffa er. Kate. Se här en något mera patetisk: Det är nog. På hela jorden har jag icke träffat mer än en enda ädel man. Långt bort från mig för alltid, kalla bjerta, nedriga ande! Ni har förlorat hvad icke millionärer, hvad icke kejsare kunna köpa, men som ni kunde ha för evigt förvärfrat er genom ett! enda ädelt och sannt ord. För öfrigt förlåter jag er. Res med frid; jag vänder mig äter till min frälsare. Se här en af d. 5 i denna månad: rAlskade Robert, hvarföre lämnade du mig så plötsligt i söndags afton? Jag ber dig, skrif och återkom till din bedröfvade hustru, el!er säg hvar jag kan träffa dig. Vid kärleken till ditt barn, hvars bjerta är brustet, lät mig veta dina önskningar, ty jag är säker att ännu allt kan ordnas. Skrif till din mor, som din bortovaro tillfogat ett slag, som kan blifva sorgligt. Utom denna mysteriösa korrespondens finner man äfven sådan i hieroglyfer, med verklig chiffer eller med bokstäfverna omflyttade. Man träffar ibland på andra spalten af Times första sida några rader sammansatta af en blandning bokstäfver utan: någon: synlig mening, och de som hafva nyckeliv till! detta språk tro sig derom; vara ensamma, och att hvad de skrifva ej förstås af andra. Villfarelse! Det finnes ex mängd nyfikna och sysslolösa menniskor, som sätta sin lycka uti att kunna dechiffrera dessa kärlekskorrespondenser, och de utföra det oftast. Se här ett exempel på en brefvexling af detta slag, som publicerades i chiffer i flera nummer af Times 1853 och 1854: Flo: O du min själs röst. Berlin, thorsdag. Jag reser nästa måndag, och på lördag skall jag trycka dig till mitt bjerta. Må Gud välsigna dig! (November 1853). Flo: Min själs röst. Jag är så ensam! Du mankerar mig mer än nånsin. Jag betraktar ditt porträtt alla aftnar. Jag skickar dig en indisk schal, hvari du bör insvepa dig då du sofver sedan du dinerat. Den skall bevara dig emot allt ondt, ech du skall tro att det är mina armar som omslata dig. Gud välsigne dig. Hvad j:g älskar dig! (Dec: 1853). Flo: Min älskade, kom och se att jag åter är lycklig. Det är som omjag vaknat ur en elak dröm . . . Jag skall snart återse dig: Skrif till mig. Mä Gad välsigna dig; min själs röst! (Jan. 1854). Flo: O, min själs röst! Hvad jag älskar dig! Huru mår du? Skall du få dig en liten i vår? Jag ser dig promenerande med din lilla gosse. Hvad skulle jag ej vilja gifva för att vara hos dig! Tack för ditt bref. Du är mitt lif, min verld, mitt hopp. Adieu, du som är mer än mitt lif. Gud välsigne dig! (Jan. 1854.) Då de tålmodige och outtröttlige dechiffrörerna, som följa korrespondensen i spåren, tro ögonblicket varainne att antända sin mina, låta de i samma tidning införa en annons med samma chiffer. Det är ett tillkännagifvande som bringar de olyckliga älskande ur fattningen och derpå tystnar alltsammans. Den korrespondens som vi ofvan citerade slöts sålunda: och sårad fånge inom Alloras murar, i stället