Aftonbladet – 23 oktober 1855, sida 3

ma från Kullens spets; melodiskt ljuda i luften Riddaren gjorde korsteckiet och förundrade sig öfver detta ovarliga och kristliga ljud. Han förmodade att det kom från ett af dessa små kapeller eller eremitager, som med de moslemske eröfrarnes tillåtelse ännu funnos qvar i landet. Vändande sin häst uppåt en trång skogustig, sökte han detta sanrktuarium, i hopp att der finna ett gästfritt skydd för natten. Allt som han närmade sig, kastade träden djupare skuggor omkring honom, och läderlapparne flaxade förbi hans ansigte. Klockan upphörde att ringa, och allt var tyst. Plötsligen hörde hån en kör af qvinliga röster, hvars toner kommo sakta smygande genom skogen, sjungande en aftonpsalm till ett högtidligt orgel-acköm ement. Den gode darens bjerta smälte vid desza ljud, ty de återkallade hans fäderneslands lyckligare dagar. Manande sin trötta kamp framåt, kom han slutligen till en stor gräsbevuxen plan, omgifven af skog, på toppen af kullen. Här höjde sig de melodiska rösterna i full kör, likt en svällande vestanvind, men hvarifrån de kommo kunde han icke förstå; än hörde han dem framför, än bakom sig; stundom i luften, stundom likasom ur jordems djup. Slutligen dogo de bort och en helig tystnad omgaf platsen. Riddaren såg sig omkring med förvirrade blickar. Der hvarkenr kapell eller kloster, ej heller något ringa eremitage i grannskapet; ingenting annat än ett litet mossbevuxet torn, krönt med ett kors, uppstigande från midten af gräsplanen. Den gröna planen tycktes hafva varit skyddad för både menniskors och djurs vanheigande fotsteg, och de omgifvande träden böjde sig alla mot korset, liksom i ödmjuk tillbedjan. Riddaren rönte en känsla af helig häpnad. Han steg af hästen och band dem vid skogs