Aftonbladet – 23 oktober 1855, sida 3

kring150, allrahögst 200. Vanligenivore närvarande 50 å 70; någon gäng nägra flera. När jag jemför detta möte med hvad jag i Heidelberg hade tillfälle att se vid Gustaf Adolfs-festens firande, så blir min förundran ännu större. Beträffande detta sednare mse, hvars bögtidlighst och sterbet så starkt stack af emot mötet i Paris, torde jag en annan dag desto he:lre få återkomma med en liten redogörelse, enär jag från detta folk har helt andra tidningar att framföra. Der var svenska namnet kärt, och ingen enda akunde det utan vördnad. Ionan jag slutar denna uppsats, torde jag böra nktmna, att jag, vid de särskilta samtal jag efter mötets slut hade ej mindre med Fredr. Monod än och med Meyer, Valetie och flera tydligen förnam, ati intresset för en säker kännedom af svenska kyrkan v:r stort. Fredr. Monod älskar sanningen alltför mycket för att vara otillgänglig för upplysningar. Han har haft skäl att både missförstå och misstro ss. Jag hoppas den tid skall snart komma, då Herrans ande skall utgjuta sin frid i allas våra bjertan, sä att partisinnet upphör, och vi med broderlig kärIek må kunna samverka till allt gedt under benägen het att ömsesidigt mycket förlåta. Stockholm den 19 September 1855. J. Lundbergson.