Aftonbladet – 20 oktober 1855, sida 3

samt om de förluster han gjort på spel. De skickade en person af prinsens hofstat till Paris, för att betala grefvens skulder och öfvertala honom att återvärda till Flandern; eller; om han skulle neka — af regenten utbedja sig en befallning att han skulle lemna hufvudstaden. Olyckligtvis ankom ej budet till Paris förr än dagen efter sedan mordet blifvit begånget. Nyheten om grefvens gripande och fängslande, sågom anklagad för mord, väckte den häftigaste uppståndelse inom den högre aristokratien.. Alla de, som voro slägt till honom och som hittills behandlat honom med största likgiltighet, funno sin värdighet djupt invecklad i frågan om hans brottslighet eller oskuld. En allmän sammankomst af alla huset van Horus slägtingar och vänner hölls i markis de Crequis hotel. Det var en samling af allt hvad Paris hade mest stolt och aristokratiskt. Efterforskningar gjordes på det allra nogaste. Judens död bestyrktes utom allt tvifvel, äfvensora att han dött af åtskilliga dolkstyng. Det sades att grefven blifvit tagen just då han försökt fly genom fönstret, men att de Mille kommit ut på gatan och sprungit, förföljd af folkmassan, tills han, på något afstånd från mordscenen, blifvit upphunnen och fängslad. Grefven hade förklarat att han var oskyldig till judens död, och att han vågat sitt eget lif för att försöka beskydda honom; men då de Mille fördes tillbaka till källaren, bekände denne att en plan uppgjorts att mörda juden, för att röfva hans plänbok, och nämnde grefven såsom sin medbrottsling. En annan berättelse var, att grefve van Horu skulle betalt aktiekrämaren ett belopp af 80,000 livres, och att han uppsökt honom på denna källare, der han brukade hafva sitt