Aftonbladet – 19 oktober 1855, sida 2

gränsa Baidardalen i norr, ända till den punkt der vägen från Bazu leder öfver berget Siurnikaja till öfre Belbek. Fransmännen, som i inneha denna position på vår yttersta högra i flygel, äro på detta sätt i besittning af höjder, som från Baidardalen leda till ryssarnes rygg. De hafva besatt de enda båda vägar som fianas, den till höger, som leder till Markul och Koluiuz, den till venster, som löper öfver Ozembasch till Tschulindalen och derifrån till Aitodoroch Mangupkaledefilderna. Ryssarne stå ännu nere vid Markul, som ligger i den af en biflod till Belbek bi!dade dalgången. Men de hafva der tydligen blott en stark fältvakt, några bataljoner med det vanliga detaschementet kossacker. Emot Ozembasch innehafva de ryska förposterna platån på högra stranden af den lilla bergsströmmen Upu, vid öfre ändan af Tschulindalen. Båda parternas förposter stå hvarandra så nära att de alltjemt vexia skott. Landets beskaffenhet är särdeles lämplig för sådant skärmytslande, emedan höjderna äro betäckta med buskskog och de små hålvägarne på båda stdorna underlätta framsmygandet. Båda vägarne som leda från Baidardalen åt norr äro icke särskildt lagda och naturligtvis om vintern eller i starkt regn obegagneliga. Franzmännen hafva, sedan de intagit denna anfallsställning, med sin vanliga omtänksamhet för framtiden börjat göra dessa vägar lämpliga för en armås marsch. Alls dessa positioner bafva af fransmännen blifvit intagna utan någon anmärkningsvärd strid. De voro besatta blott med kossackvedetter, som vanligen drogo sig tillbaka när en starkare trupp nalkades. Vi hafva tydligen ännu icke bunnit till den linie som ryssarne ämaa försvara. (Furst Gortschakoffs nyare rapporter hafva, gora bekant är, förmält att frangmännen redan d. 9 Okt. med 16 bataljoner framryckt ända wil Jenisala och till d. 11 förstärkt sig vid öfre Belbek.) Hvar och en so ser sig omkring i Sebastopol måste märka hvilken stor fördel försvaret häc alltid hade framför anfallet. Avarje steg erbjuder en position, och ryssarne bade vid sina befästningar blort att följa markens naturliga beskaffenhet. Terrängen omkring Sebastopol är i mindre skala en bild af södra delen af Krim. om Özembasch och kröner de höjder som be I Det är en naturlig fästning, som vi dessutom angrepo från södra sidan, det vill säga den svåraste. En blick på kartan visar att alla de branta klippsluttningarne ligga åt söder och att de lindrigare sluttningarne bafva en nordlig riktning. Detta är isynnerhet fallet i fråga om hjertat af ryska positionen emellan Baktschiserai ooh platån på norra sidan om Sebastopol. Den är en rad af brant nedfallande, genom raviner skilda platåer, genom hvilka Tschernaja, Belbek och Katscha, jemte alla deras bifloder, finna sin väg till sjön. Med undanteg af den öfver Akyar eller Mackenziehöjderna förande vägen följa alla andra flodernas lopp. De flesta platåerna hafva för branta sidor för att kunna bestigas af en armå; derföre måste defileerna forceras, och detta synes vara den linie som ryssarne redan för länge sedan utvalt för försvaret. Så snart man å vår sida framryckt, utrymde de utan att lossa ett skott alla framför denna försvarslinieliggande puskter. Vi besatte TscherasjalinisB, vi marscherade till Tschulin och framemot Aitodor. Nu hafva vi Baidarhöjderna ixns — allt utaa motstånd. Då bataljen vid Tschernaja för ett särskildt ändamil levererades, mer med afsaende på Sebastopol än på Techerrajalinien, så kan detta knappast här tagas i betraktaxrde. Vår ställning vid Baidar är derföre ingenting annat än en beqväm punkt från hvilken man kan komma dena ryska positionen närmare. På den rad af platien som sträcker gig från Baktschiserai till platåen, sort om Sebastopol, finnes det fem punkter att framrycka. Förat de båda vägar som leda fråa Iekerman, dea ena rakt ut i trakten af första Inkermanfyrbåken, den andra genom Tr-estrezadalen och som ansluter sig till Macksnzievägen. Den andra är Mackenzievägen. Den tredje är pssset vid Aitodor och Mazsgupkals. Den fjerde är passagen öfver Belbok vid Katschilkale och Pitechku. Sedan komma de klippiga höjderna vid Tschwutikals och öfre Alms, öfver hvilken gå små vägar, förntom de till norr ledande bergpassen. En eilar ilere af dessa positioner miste forceras, om vi vilja kringgå den ryska positioaen norr om Ssbastopol, det vill säga om vi skulle företsga anfallet norrifrån. Om detta är utföroart eller icke, kan jag naturligtvis icke afgöra. Det kommer an på att veta om erforderliga transportmedel förefinnas, för att sjöledes skicka en stor trupp-j styrka åt norr och derifrån småningom framtränga åt söder, hvarvid blott några deremellan liggande floder beböfde forceras, och hvilka i sträcka sig allt för långt för att med framgång kunna försvaras, ssmt hvilka man alltid kan kringgå med tillbjolp af de vid myaningarre posterade flottorna.s I en skrifvelse till Presso dOrient från Odessas redd af d. 15 Sept. heter det: ... Vi kryssa så tätt vid kusterna, att ryssarne bokstafligen icke kunna sätta någon båt i sjön. De hafva gjort flera försök som alla misslyckats; så snart man märkte två åror, närmade sig en af våra små ångare kusten och afskar dem vägen. Fienden har förlorat tålamodet och håller sig stilla. Man märker föga rörelse i staden. Köpmanshamnen är nästan tom; den innehåller blott ett enda, derjemte aftackladt fartyg. I kejserliga hamnen befinna sig två eller tra små ångare