Aftonbladet – 19 oktober 1855, sida 2

hjertas önskan vid dem. Den Hvite gick likväl förbi, sedan han sett på dem en stund, och valde lådan med böckorma och papperen. Nu kom den röde mannens tur, och ni kan vara säker att han med glädje grep bågarne, pilarna och tomahawkerna. Hvad den svarte eträffar, hade han ej något val öfrigt, utan måste nöja sig med redsk:pslådan. Af detta är det klart att den Store Anden ämnade den hvita menniskan till läsning och skrifning: att förstå allt om månen och stjernorna och lära sig göra ellting, till och med romm och bränvin. Den röda deremot skulle bli en jägare af första ordningen och en mäktig krigare, men skulle ej lära något af böoker, efter den Store Anden ej gifvit honom några; icke heller skulle han lära sig göra romm och bränvin, på det han ej skulle döda sig med drickande. Hvad den svarta vidkommer, är det klart att han som ej fått annat än verktyg och redskap, varit ämnad att arbeta för de hvita och röda männen, hvilket han äfven fortfarande gjort. Vi måste följa den Store Andens vilja, om vi ej skola gå förderfvet till mötes. Att kunna läsa och skrifva är mycket bra för de hvita, men mycket illa för rödmännen. Det gör de hvita männen bättre, men de röda sämre. Somliga af Creekerna och Chirokeserna hafva lärt att skrifva och läsa, och de äro de största bofvar bland alla indianer. De gingo till Washington och sade sig vilja gå och helsa på deras store fader, för att tala med honom om sitt folks bästa. Och när de kommo lit, skrefvo de alla någonting på ett litet stycke papper, utan att deras folk visste nåzonting derom. Och folket der hemma fingo ngenting veta derom förr än indianske agenten sammankallade dem och visade dem ett itet stycke papper, hvilket han sade dem var att förbund, som deras bröder gjort i deras