Aftonbladet – 19 oktober 1855, sida 2

Min broders, sade han, pvi hafva tänkt öfver vår store faders i Washington förslag, att sända lärare och stifta skolor ibland oss. Vi äro mycket tacksamma för det deltagande han hyser för vår välfärd, men hafva, efter mycket öfverläggande, beslutit att afslå anbudet. Hvad som passar mycket väl för de hvita männen, passar ej för de röda. Jag vet, att ni hvita påstå, det vi alla kommo från samma fader och moder, men ni ha misstagit er. Vi hafva en tradition sedan våra förfäders tid, och vi tro på den, att den Store Anden, då han företog sig. att göra menniskan, först gjorde den svarta; det var hans första försök, och bra mog såsom lärspån; men snart såg han att det ändå var bara klåperi och beslöt att försöka ännu en gäng. Han gjorde så, och skapade den röda menniskan. Han var mycket nöjdare med denna än med den svarta, men ändå tyckte han ej det var så bra som han ville. Så försökte han ännu en gång och gjorde den Hvita menniskan, och då blef ham nöjd. Ni ser således att ni skapades sist och det är derför jag kallar er min yngsta broder. Då den Store Anden skapat de tre menniskorna, kallade han dem tillsammans och visade dem tre lådor. Den första var full med böcker, kartor och papper; den andra med bågar, pilar, knifvar och tomahawker; den tredje med spadar, yxor, hackor och hammare. Dessa, mina söner, sade han, äro de medel genom hvilka ni skola hafva ert uppehälle; välj deribland, hvar och en efter sin smak. Den hvite, som var favoriten, fick först välja. Han gick förbi lådan med redskapen utan att fästa någon uppmärksamhet dervid, men när han kom till krigsoch jagtvapnen stannade han och betraktade dem länge. Den röde mannen darrade, ty ban hade fäst sitt