Aftonbladet – 17 oktober 1855, sida 3

RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Den från Gefle nyligen med fångskjuts hitförpassade qvinnan Anna Lindblom stod i mändags till-: talad inför rådhbusrättens 3:dje afdelning för horsbrott och inför 4:de afdelningen såsom angifven för stöld. I det första målet var sjökapten Sandmarks hustru kärande. Hon hade angifvit mannen att med Lindblom hafva haft olofligt umgänge, hvaraf frukten vore ett barn, som på barnhuset blifvit inlöst, samt för att hafva begätt bodrägt på det sätt att han till Lind-: blom bortskänkt åtskilligt, hufvudsakligen bestående I af åtskilliga hustrun tillhöriga klädespersedlar, hvilka I anträffats i Lindbloms gömmor. Fru Sandmark hade förut angifvit Lindblom för att hafva -stulit dem, men då hon fått veta att pigan bekommit dem a! mannen, så hade hon nu i stället angifvit manneo för bodrägt. Vid detta mål bör anmärkas att mangen Sandmark redan för längre tid sedan med yr kande om äktenskapsskilnad instämt hustrun, 802 skall hafva förlupit huset och sammanbott med en iz spektör vid namn C. G. Zorgström, och att detta mil ej ännu lärer i sista instansen vara afgjordt, samt a! det nu ifrågavarande horsbrottet skulle ha skett eficr det hustru Sandmark flyttat från sin man till nämnee Borgström. Som kapten Sandmark är på sjöresa frånvarande, så hade man ej kunnat kalla honom til inställelse, och då hustrun fortfor att yrka på hsrs instämmande beslöt rätten att stämning ä honom skulle utfärdas, men borde hustrun draga försorg om att den blefve honom tillställd. Lindblom för sin cc! erkände att Lon med kapten Sandmark skulle fått cit barn; men saken blef ej afgjord då han ej var:t kallad, utan förordnade rätten att Lindblom ej för detta mål skulle i häkte hållas. Vid 4:de afdelningen, der det var fråga om olo:ligt tillgrepp af åtskilliga persedlar, uppträdde pi kärande sidan trenne mälsegare, ncmligen hust:u Sandmark för ofvannämnde hos Lindblom anträffad: persedlar, en sömmerska för nägra andra obetydlig: klädespersedlar och en sockerbruksarbetare för cz silkesduk. Fru Sandmark förklarade, att hon nu to: för god Lindbloms uppgift att de persedlar, som fru Sandmark tilihörige blifvit i den tilltalades kista arträffade voro henne gifna eller lemnade säsom afbetalning på lönen af mannen, hvarföre denna del zi målet förföll. . De sömmerskan tillhörige små beklädnadspersedlar erkände Lindblom sig hafva olofligen tagit, utom ett par strumpor, som hon förmodade af misstag hafva kommit i hennes gömmor. I fråga om s lkesduken vidhöll hon sin förut gjorda uppgift att der på för henne obeksnt sätt, genom annan persons åt gärd, kommit att medfölja hennes kläder vid afresa: till Gefle. Rädsturätten ansåg emellertid att Lind blom, som i Gefle förut en gäng varit straffad fö första resan stöld, nu borde stå tjufsrätt säväl för hvad hon erkänt sig hafva tillgripit af sömmerskan som äfven för strumporna och silkesduken, och dömde henne derföre att för stöld af persedlar till ett sara manlagt värde af 1 rår 44 sk. straffas med 4 dygns vatten och bröd samt derefter i 14 månader hållas till allmänt straffarbete. Dagligen blifva nu personer af domstolarse sålunda dömda till. straffarbete på ganska låsg tid för tillgreppsrsöm uppgå till bögst obetydliga belopp. -Dötta torde till någon del hafva sin grund deri att det lägre och obildade folket ej känner att straffet för stöld blifvit betydligt svårare sedan kyrkplikten upphäfdes; mången skulle troligen afhålla sig fråv att tillgripa andras egendom om han visste att han för den minsta stöld genast första gåpgen dömmes till straffarbete, och att det ringaste tillgrepp, om ock blott till några skillings värde, som begås af en för stöld en gång straffad, belägges med minst ett åra straffarbete, som kan ökas vida deröfver efter omständigheterna. Såsom stöld anses öfven andra resan snatteri, och förskingring af husbondes egendom straffes ej såsom förskingring, utan efter kongl. förordningen om ansvar för stöld och snatteri. En mängd andra orständigheter, som här ej kunna upprepas, såsom om tillgreppet sker från husbonde, från sofvande ute på marken, från barä m. m., göra äfven stt genom ett eljest ringare brott den brottslige blir förfallen till vida svårare straff än under vanliga förhållazden. — Sjökaptenen Briandt, hvilken förer en vid:Stadsgårdshamnen för närvarande under lossning af kalk liggande skonert, var i går uti poliskammaren angifven att hafva misshandlat en af sin besättning, mastrosen Andersson. -Briandt, hvilken hela förmiddagen fört oljud i förstugan, påropas och inträder inför dombordet, men det var alldeles omöjligt att få honom till tystnad under det vitinena afhördes. Andersson, uppgaf stt då han varit sysselsatt att bära kalk i land, hade han halkat å landgången och derigenom vållat att en halftunna kalk kommit i sjön. Kapten Briandt hade då öfverfallit och slagit Honom på däcket och då Andersson tagit sin tillflykt in utisruffen hade kaptenen dit in förföljt horom och tilldelat. honom minst 20 slag. Andersson hade slutligen lyckats komma i land, men äfven derstädes hade han af kaptenen blifvit slagen och misshandlad. Kaptenen hade ropat: Hvar är yxan, jag ska hugga hufvudet af den fyllhunden. Då kaptenen ej fått fatt i yxan hade han fattat en såg och kastat densamma mot Andersson, hvaraf blodvite uppkom. Dessa angifvelser, med undantag af de slag som utdelats inne i ruffen, styrktes till alla delar af tullvaktmästarne Bengtson och Rendahl, hvilka tillade att Briandt vid tillfället varit högst vildsint och berusad samt, sedan han slutat piska matrosen, afklädt sig till och med skjortan och kastat den i sjön. 7 Polism. Erkänner Briandt hvad vittnena nu uppyst? Briandi. Min matros var full; jag frigar endast hvad jag skall betala. Jag slog till honom med den här näfven, ja det är säkert, så sannt jag här finns. Jag har eget fartyg, och jag krusar för ingen, ty öfverkonstapel Jägerstedt kan när som helst få komma bem till mig och få pengar. Polism. Briandt kan väl ieke neka till att han äfv nu b rusig. dö riandt. Nej, Gud bevars! — kan ej hjelpas — det betalas. g.bgelpas Polism, Erkänner Briandt äfven att han kastat sågen mot Andersson ? Briandt. Ja, det gör jag, men se den träftade licke ansigtet utan armen. 1 Då Andersson enständigt vidhöll att han kände styrka att ban erbållit minst 20 slag, och Brinadt lieke erkände sig hafva utdelat mer än fyra slag, så uppsköts målet tills om fredag. — Till förekommande af missförstnd har man hos oss, till det i gär meddelade referatet angående pappersmästaren Westin, hvilken spårlöst försvunnit, begärt det tillägg, att äkarne Bergqvist, Isacsson och Stabom samt vagnmakaregesällen Westerholm icke på krogen vid Köpmantorget sällskapat med Westin, utan hade han sammanträffat med dem på gatan öch SINE RETRANS ZEN St TEN ARE ET TÄTEN AMIN ESA larbetsamma och indragna lif, då jag en dag mötte tvenne unga flickor på gatan, af hvilka ljag genast igenkände den ena såsom den lilla Tförtinugerekan jao så oförskämdt kvsst. Hon