ståndet af mina finanser. Börsen som jag fått af mir far låg orörd på botten af em stor kista uppe på loftet — ty penningar behöfdes nästan icke alls i dessa trakter. Jag hads bytt bort hudarnme af det vilbråd jag skjutit mot en häst och åtskilliga andra artiklar, hvilka jag, sär så behöfdes, kunde sälja mot reda penningar. Sålunda trodde jag det ej skulle vara omöjligt att göra en frest för att söka underhålla mig på egen bekostnad medan jag gjorde mina förberedande studier. Jag underrättade min hederlige värd och gynnare, gamle Miller, om mia plam. Han skakade på hufvudet åt att jag ville öfvergifva skogslifvet just då jag var på god väg att blifva en jägare af första rangen; men han gjorde intet försök att öfverta!a mig att stanna. Jag begaf mig således af till häst i September månad, i akt och mening alt besöka Lexington och Frankfort samt några andra af de förnämsta städerna, för att sedan bestämma hvar jag borde stanna för att börja mina studier. Mitt val afgjordes förr än jag kunnat vänta. Jag uppehöll mig en dag i Bardstown och fann efter några förfrågningar att jag der kunde i en enskild familj få mat och husrum för halfannan dollar i veckan. Jag tyckte om stället och beslöt att stanna der. Således vände jag nästa morgonen ansigtet åter hemåt, för att taga mitt sista farväl af skogslifvet. Jag hade just ätit frukost och väntade på min häst, då jag, medan jag gick fram och tillbaka på torget utanför, fick se en ung flicka i ett fönster. Hon var mycket vacker, med kastaniebrunt hår, blå ögon och hvit klädning. Jag hade ej sett någonting dylikt alltsedan jag lemnade Richmond, och vid den tiden var jag för mycket pojke för att blifva mycket intagen af qvinliga behag. Hon såg så fin och späd ut, så olik skogens rödbru