Aftonbladet – 16 oktober 1855, sida 2

framställa de jäf som de kunde ha att anföra mot någon af riksrättens ledamöter. klagaren hade intet sådant att göra. Etatsrådet Salicath, som uppträdde såsom advokat , för ministrarne Örsted, Hansen och Bille, anmälde deremot föret en protest mot hela riksrättens kompetens i denna sak, gedan helstatsförfattningen hade utkommit, hvilken protsst han förbehöll sig att sedermera utförligare motivera; han försökte straxt att motivera en protest mot amtman Lehmanns säte och stämma i rätten, i anledning af hans föregående deltagande i ent. landsthingets komit samt hans i landsthinget rörande ministrarne fällda yttranden. Ad-1. vokat Liebe, som uppträdde såsom försvarare för de andra ministrarne, anslöt sig till bådal dessa protester. Advokat Brock betecknade i sin replik den nu framställda protesten så-1 zom frivol och futilp. Sedan åklagaren och försvararne vexlat flera repliker, aflägsnades åhörarne, för att rätten måtte besluta om det framställda jöfvet. Efter en öfverläggning, som varade nära fyra timmar, afkunnades det utslag, att amtman Lehmann icke funne sig föranlåten att frivilligt lemna. sin. plats och att rätten icke kunde godkänna det framställda I jäfvet.o Derpå begärde de anklagades advokater en månad för att förbereda gig till försvaret. ; Tidningarne börja meddelandet af anklagelseskriften, som är mycket vidlyftig. Aktor yrkar att f. d: ministrarnes brott måtte be1. traktas såsom högförräderi. Saken är, attgenom de upplysningar som erhållits det visat sig, att de utan riksdagens samtycke gjorda utgifterna grunda sig på ett den 3 Marsförl, år i geheimestatsrådet fattadt beslut att gå riksdagen förbi. De tilltalades beteende — heter det i anklagelseakter — innehåller sålunda icke ett enkelt öfverskridande af finanslagens bevillning, utan ett med full föresats och berådt mod företaget brott mot rikets författning, mot den riksdagen kraft af grundlagen tillkommande makt. Riksdagens aldra vigtigaste prerogativ är just det att kunna bevilja och afslå medel till utförande af den verkställande maktens planer;. — att antasta detta prerogativ är att antasta riksdagenk okränkbarhet — ett brott som efter sakens natur och grundlagens bestämmelse måste anses såsom högförräderi Köpa universiteis högtidsdag firades den 13 dennes. Inbjudaingsprogrammet af etatsrådet prof. Larsem ianehöjl em afbaudlirg om Islands hittillsvaramde statsrättliga stöllRing. FINLAND. Ministerstatssekreteraren för Finland; grefve SN anlände den 28 Sept. till HelsingOr8. RBiddarhusdirektionen tillkännager i F. A. T. att det numera af H. M. Kejsaren gillade reglementet för en adelig jungfrustiftsinrättning i Finland är af trycket utkommet samt för ridderskapets och adelns medlemmar tillgängligt. En nekrolog läses i F. A. T. öfver landträntmästaren i Tawastehus lär, majoren och riddaren af K. S:t Annzeordens 2:dra och S:t Wladimirsordens 4:de klass Gustaf Wilhelm von Kramer, som dog i Tawastehus stad den 13 innevarande September, vid 82 års ålder. Den aflidne, så väl en af f. d. finska armesns få återstående veteraner som en af de äldste i tjenst varande civila embetsmän inom landet, skildras i några enkla drag såsom en allmänt aktad och älskad medborgare, en rastlös och oförvitlig tjensteman. Ur hans långa lefnads omständigheter meddela vi att han redan som fältväbel deltog i 1789 och 1790 års krig, samt sedermera som adjutant vid Tawastehus regemente i en stor del af 1808 års minnesvärda träffningar, och derunder ber lönades med Svärdsordens guldmedalj för tapperhet. Efter fredsslutet erhöll han majors afsked, tjenstgjorde några år som landtmätare, och blef 1817 först landträntmästare i Kymmenegårds län och sedan 1831 i Tawastehus län, vid hvilken sistnämde tjenst han ännu qvarstod vid sitt nyligen timade dödsfall. pMajor v. Kramer vars, säger nekrologen, på sin ålderdom en sällsynt vördnadsbjudande gestalt; han kunde förliknas vid jerneken, som i jembredd med andra träd trot-. sar tidernas framfart; Af en kungörelse i Finlands Allm. Tidning om qvarlåtenskap efter 72 aäflidna soldater: vid finska skarpskyttebataljonen erfar man att nämnde batiljon för märvarande befinner sig i Dereczyn uti guvernementet Gredno. De ur fransk. fångenskap. frigifna finska . officerarne ha återkommit till Helsingfors. Finlands allm. Tidning meddelar följande rörande tillståndet i Uleåborgs län sedan sistlidne vinter: Sedan fiendeh lemnat våra kuster, kunde de på någon kort tid afbrutna vanliga sysselsättningarne åter vidtaga och sedermera fortsättas, så vida fienden ieke vidare under sommaren återkom. Att åtminstone till någon del afbjelpa de olägenheter, sjöfartens upphörande måste åstadkomma, blef nu handlandernes omsorg; och då vår landsorts läge vid riksgränsen var gynnsamt för handeln, var det naturligt att så väl expörtsom importhandel skulle företrädesvis drifvas på Svergo öfver tullkammaren i Torneå. Denna handelsväg här derefter flitigt begagnats, och sålundå förflöt 1854 års sommar under sädan verksamhet som af förhållandena framkallats. Allmogen kunde, emot hvad i början befarades, få afsättning på sik tjära och andra skoreprodukter, hvilka, till Svergå införde, betalades skäligen väl; en del af sjöfolket egnade sig åt jordbruk eller andra näringsgrenar och en annan del, liksom arbetsklassen i allmänhet, kunde genom de allmänna arbetena; sem med tillhjelp af de beviljade statsanslägen utfördes, så väl i Uleåborg som i andra delar af länet, erhålla skälig. arbetsförtjenst. Visserligen stego de från Sverge införda va-. rorna, liksom de varor som måste hemtas landvägen ) från S:t Patersburg, något i pris, äfvensom lefnad1