Aftonbladet – 16 oktober 1855, sida 2

fångade om skymt af himlen, såg jag molmen hopruilade som klot, hvars nedre delar voro svarta som bly. Då och då hördes en explosior, lik en aflägsen kanmonsalfva eller braket af ett fallande träd. Jag hade hört talar om orkaner i skogstrakterra och tog: för gifvet att em dylik var i antågande. Den kom sokså smart rullande framåt genom skogen, hvilken; böide; vred: och jemradesig vid dess vilda framfart, Orkanen spred sig ;ej långt åt ömse sidor, uter plöjde likasom em fåra genom skögen; aibrytamde eller med rötternä uppryökarde träd, som.stått i många århunraden, och kringkastande deras grenar iluften. Jag befann mig midt i dezs väg och tog min tillflykt bakom en oerhördt stor poppely sex fot i diameter. :Den motstod för em stuxd-stormvindexs fulla raseri, mer började slutliger gifva vika. Då jag såg den falla, kröp jeg tätt utmed; stsmmen som en;ekorre. Den föll och drog ett annat träd med sig i fallet. Jag kröp ned utmed stammen, hvilken skyddade mig för andra träd som fölloi gramnskapet, ehuru jag blef sömderrifver och illa slagen af en mängd grenar och telmingar som stormen fördes fram emot mig. Detta var det enda af betydemhet som hände mig uzsder min färd till Johm Miller, dit jag framkom följande dag, och af hvilken jag emottoga med hela em enslig skogsbos hjertliga. vänlighet. Ham var ex gråhårig mar, härdig och väderbitemn, med em mörk vårta, liknande ett stort blåbär, ofvanför det exa Ögat, hvaraf han af de andra jägarne fått tillsemnet Blåbärs-Miller,. Ham hade lefvat i dessa trakter ända sedam de första nybyggarnes tid och utmärkt sig i de hårda striderna mot indisnerna, hvilka gifvit Kentucky mama af Blodslandet. I en af dessa fäktningar bröt ham af sin ena arm, i ex an R nan uadkem han, häftigt förföljd, blett genom