Aftonbladet – 15 oktober 1855, sida 3

färdades på floderaa. I denna ark flöt jag under tvenne hela veckor utför Ohio. Demna flod bibehöll då ännu all sin ursprungliga vilda skönhet. Dets skogar hade ännu ej glesnat. De höga träden hängde djupt ned öfver vattnet, och stränderna kantades här och der af en hö.t svajande säf. Vilda djur af alla slag funnos der i mängd. Jag hörde dem rusa fram genom busksnåren och plaska i vattnet. Rådjur och björnar sågos. ofta simma tvärs öfver floden; andra kommo. åter ned till stranden och stannade der, liksom för att taga båten i ögonsigte då den passerade förbi: Jeg var ständigt till! hands med min -bössaj men hur det var; kom aldrig vildbrådet ihom skotthåll. Stundom fick jag tillfälle att gå upp på stranden och försöka min lycka till lands. Jag sköt ekorrar och småfoglar, och till och med vildgäss; mon ehuru jag måsga gånger såg rådjuren skymta fram mellan träder, lyckades jag aldrig träffa dem. Hå På detta vis gled jag framåt i min lilla farkost förbi Cincinnati (Vesterns drottnings såsom hon nu kallas — då blott en hop hyddor, byggda af ohyflade timmerstockar) samt platsen der det:nuvarande lifliga Louisville är beläget, hvilken då utmärktes blott genom ett enda hus. Som sagdt är, Ohio var ännu i all sin ursprungliga vildhet, — allt var blott skog, skog, skog! Nära Gröna Flodens inlopp i Ohio steg jag i land, sade min lilla farkost farväl och begaf mig in åt det inre af Kentucky. Jag hade ingen bestämd plan, — min enda tanke var att uppsöka den vildaste delen af landet. Jag, hade slägtingar i Lexington och andra nybyggen, till hvilka jag ansåg det troligt att min far-skälle skrifva angåenide Mig; och som jag var full af stolta tankar på mitt manliga oberoende, och fast besluten att bana mig väg genom verlden