Aftonbladet – 15 oktober 1855, sida 2

ocpamens djup det starka ankare vil hvitket Buropas impepulära dynastier hoppas rida ut den allmänna harmens och föraktets storm. Hvarföra skola vi försätta en Eoglands dotter. uti en belägenhet, der hen nas hängifvenhet för sin make måste blifva ett förräderi mot hennes land? Hvarföre gifva henne det smärtsamma valet rmellan välönskovingar för den familj hon lemnat och den uti hvilken hen blifvit upp tagen? Oeh detta är icke allt. Hvem inser ieke, att dessa usla tyska dynastiers dagar äro räknade, oeh att det är dem lika omöjligt att öfverlefva det ryska inflytandets fall, som för grenarne att öfverlefva den storm som ger dem safre och näring? Hvaraf skola de vä! lefva då de en gång beröfvas det främmande infly tandet ?. Sioa undersåter ha de beröfvat den frihet de. hade uslofvat, och de ha Iåtit dem känna förlusten-deraf ännu lifligare genom att lägga utländsk förnedring till: det inhemska slafveriet. De vänta blott-på den första vindstöt för att falla till jorden, dragande mså sig uti sin ruin de unga plantor, hvilka kommit att söka ett skydd i deras skugga. Den kongl. familjens förvisning synes vara det oundgängliga sieg som måste uttagas för fribetens erriende. Så bar det gått i England, i Frankrike, i Spanien; hur länge skall det väl dröja innan det gär på samma sätt i Preussen ? Om vi antaga att deita giftermäl blir af, hvem kan väl säga oss, om vi ieke sna:t skola se denna forstinaa, hvars förmälning med en prins af huset Hohensoilern man nu med sä myeken otälighet och under så olycksbädande tecken påyrkar, återkomma till England, afklädd den pomp med hvilken hon derifrän afrest, för ait, landsförvisad ech flyktande, finna under sina förfäders tak den tillflykt som redan öppnat sig för så mänga jordiska storheter? Eiler, hvad som skulle vara ännu vårre, hvarföre skulle det ieke vara denne unge farste förbehållet, liksom så mången annan af kongl. härkomst, ati ep dag träda i Rysslands tjenst oeh der tillbringa de år, ät hvilka ett smickrande hopp i dag lofvar en krona förbunden med ett vanhederligt slafveri under det kejserliga hofvet, dervid han skulle förlora ända tili sina bördsprivilegier, en fördel som Ryssland ända hittills ieke tillerkänt någon tysk? Hvarföre fastkedja en Englands dotters öde vid alla dessa vanskligheter, vid alla dessa faror? Hvarför ännu en gäng gifva sig ut på dena tyska politikens så upprörda eeean? Finna vi oss ioke ganska lyckliga, att den hannoverska kronans hemfallande åt den manliga linien af vår konungafamilj frigjort oss derifrån ? Samme bevekelsegrunder, som skulle göra det högst oförsigtigt af en rik privatman, hvars ställning är betryggad, att gifta bort sin dotter med en man inveeklad i vådliga spekulationer, samma bavekelsegrunder böra sannerligen hafva tio gänger mer vigt då det är fråga om en förening med de bankrutterade dynastier, som ännu för nägra dagar inuehafvs det mellerska Huropas troner. Hvad är det preussiska majestätet för oss, och hvad äro vi för det? Det synes som skulle vi alårig kanna komma öfverens att göra samma sak på samma gång. När Preussen 1860 rustade mot Österrike, då önskade vi fred; nu äro vi inveeklade i krig och Preussen har fördjupat sig i pretokoller. Hvilken sympati kan ega rum mellan ett hef, hviket såsom värt stödjer sig på den fasta grundvalea af folkfrihet och nationens aktning, eeh en kamarilla som står i en utländsk herrskares tjenst för undertryekande af de sista frön till felkelig re gering, som lemnats qvar af en revolution, hvilken man förstått bskämpa endast mad trolöshet, för hvilken man gilvit vika med feght: och hvilken man qväft. med-öfvermed ? För vår del önska vi co:keagl. prinsessorna ett bättre öde än en förbindelse med en dynasti som ieke vet hvad hon är skyldig, vare sig sin värdighet, det af henne styrda folkets intressen. sller den plats hen innehar i des stera europeiska stats förbundet, och vi skulle betrakta det såsem ett ömkligt slut på de ansträngningar hvilka brutit Ryssland: makt, em vi förbunds oss med furstar som finna sin högsta lyeka uti att räknas bland Rysslands pensio märer och tjenare. Det engelska folket hyaer i alls händelser izgen önskan att göra närmare bakantskap med någon. prins af huset Hohsensollarn. Uti. en artikel om krigsoperationerna på Krim uttalar Times den öfvertygelse, attryssarnes förlust under Krim-fälttåget uppgår till föga. mindre än 200;000 man. . Från: fängelset i Lewes, der ryska krigsfångar befinna sig, hafva två ryska kadetter lyckats undkomma utan att man sedan förmått ertappa dem. Den 8 Oktober inskeppade sig i Woolwich till Krim 500 man af en af sir Joseph Paxton organiserad .handtverkarekår. En för parlamentet framlagd berättelse om nationalskulden 1820 och 1855 uppgifver dess belopp den 5 Januari 1820 till 801,565,310 , å hvilken räntan utgjorde 28,064;720 2. Den 31 Mars 1855 utgjorde statsskuldskapitalet 751,645,818 och räntebeloppet 22,885,627 f. Skulden hade således minskats med 49,919,492 , räntan med 5,179,093 Z. De fredsdomare, som nyligen dömde en daglönare i Worchester till böter och fängelsestraff för det han på sin åker skurit säd På en söndag, hafva af inrikesministern erållit en tillrättavisning för lagstridigt beslut. Lagen förbjuder nemligen sådant arbete som mot betingad lön verkställes för andra, men ej husliga göromål, till hvilka nyssnämnde arbete måste räknas. Det berättas att skådespelet Myrrha, hvari dem bekasta skådespelerskan Ristori i Paris skördat ett så utomordentligt bifall, blifvit så som osedisgt-förbjudet att uppföras i Lomdoxr, och att msd amleduiag deraf Riswori ej kommer att uppträda i dex engelcka hufvudsataden. -Detta drag är gaxaka betecknande: för de olika begrepp om: det tillstämdiga, hvilka äro rådands på ds olika strärderna af Kanalen. För RBistoris i Paris förvärfvade rykte såsom utomordextlig skådespelerska är detia hinder troligen ganska välgöraide, ty det är icko osannolikt att henres sätt att spela Myrrha skulle väiokt ärnu mer amstöt i Eagland än sjelfva stycket. TYSKLAND. Preussen, . Den. ministeriella tidningen Zoit bekräftar att em konferens skall hållas röramde ordramdet af frågan om Öresundska tullen, och tillägger ait: damska jogeringen i sin skrifvelse härom bestämt, att förbandlingarne skola börjas i sedmare hälften af November. Flertalet af valen till aadra kammaren äro nu bekanta; största delen af dem som under förra sessioner utgjorde kammarens högra sida ha blifvit återvalda; huruvida de komma