Aftonbladet – 15 oktober 1855, sida 2

L Betyder ingenting; jag gör mig snart bett. Li a Och hvad skall du göra när du kommer it: Jaga l : Min far hvisslade em lång utdragen ton och säg. på mig. med em tragi-komisk min. Jag var ej ännu femtom år, och ati då tala om att begifva sig emsam till. Kentucky för att blifva jägare, tycktes honom utan tvifvel blott ett vanligt pojkprat. Ham kände föga till der oafvändeliga beslutsamheten hos min karakter, och hams misstrogna småleende stärkte mig blott ännu mera i mitt envisa beslut. Jag försäkrade honom, att hvad jag sagt var. mitt fullkomliga allvar, och att jag otvifvelaktigt skulle. ge mig af till Kentucky nästa vår. Månad efter månad förgick. Mim far häntydde allt emellanåt i förbigående på hvad som tilldragit sig mellan oss, troligen för att sondera mig. Jag yttrade mig alltid med samma allvarliga, bestämda beslutsamhet. Så småningom började han tala utan omsvep i ämnet och försökte med allvarlig vänlighet afråda mig. Mitt enda svar var — jag reser. Följaktligen uppsökte jag honom em dag, vid vårens början, i hans studerkammare och underrättade honom att jag stod i begrepp att ge mig af till Kentucky och hade kommit för att taga afsked. Han gjorde inga invändningar, ty han hade redan förut uttömt hela sitt förråd af öfvertalning och föreställningar och fann det tvifvelsutam klokast att gifva vika för mitt infall, i den atttro några nedslåesds erfarenhetsrön saart skulle återföra mig hem igen. Jag begärde pengar till min resa. Han drog ut er låda, tog fram em lårg, grön silkesbörs, väl fylld, och lade den på bordet. Jag begärde nu en häst och en tjeRare.