Aftonbladet – 13 oktober 1855, sida 3

BNRORSRA ERA ettRE rer rRRE een kattmössan väl öfver örosen och begrofvo sina hufvuden i säagklädersa vid tamken på Vanderscamp och hans kamrater galgfoglarre. Nästa morgon företogo sig mågra af dedjerfvare och nyfiknare attreakogmoscsra terrängen, Allt var stilla och dödt hos Wildgåser. Dörrea stod på vid gafvål och hadö tydligen stått så hela nattez, ty det syntes spår af ovädret derisnanför. Hemtande allt mara mod af tystnader och enslighetea detinne, vägade de sig slutligen öfver tröskela. Huset såg i sanning ut som om det varit besatt af djeflar. Altisg låg buller om buller; kofförtar hade blifvit uppbrutna, dragkistor och bhörmskåp uppoch nedvända såsom på de gamla röfvaroch pluxdringstidersa; men dena ömkligaste synen var ändå YanYost Vändsrsoamps enka, som låg död utsträckt på golfvet i blå kammaren, med spåren af en mördande hand på strupen. Allt-var mu bestörtsirg och förskräckelse i Commuripaw, och gamle Pjutos försvinnande, hvilken ingenstädes etod att att finna, gaf anlednisg till alla slags besyanerliga gissningar. Sotnliga trdädeätt negern förrådt-hudst till rågon af Vandsfiösmpa emugglar-kamrater, och att de tillsammans rymt med bytet; anm dra påstodo att nögern var hvarken mer eller mindre än den onde sjelf i mexniskogestalt, som nu fuilbordat sitt verk och arammat sina egna. s Er ferföljande händelser fritogo dock neger från derna sista beekyllming. Hass farkost befanas drifva omkrig i viker, uppoch nedvärd, som hade den ksatrat under en storm, och kort derefter hittade några fiskare från Communmipaw hanrs lik SR bland klipporna på Galgön, i närheten af de hängda fribytarna. Fiskrarne skakade på hufvudet och menade att gamle Pluto varit för vågsam och alltför ofta bjudit gäster från Galgön. —————