Aftonbladet – 13 oktober 1855, sida 3

blifvit af öfverste Forsell entledtyade, eburn det sddrig varit moteagdt, att bide bemälde öfrerste, under cet ham innehade öfverdirektörsembeet, äfvensora jag, då detsariima af mig förvaltades, entledigat flere sådane tjenstemin ; samt lägger särdeles vigt derp3, att i da åbwopade tveone fallen besvärshäsvisning ej var gifven, just som bär vore fråga om någenting jamförelsevis så evigtigt som expeditioussättet. Bredvid allt detta, syandrligen egnadt att Jeda upp tiärksambeten från sjelfra sken, kommer denma så tillvida i åtanka, at: br öfverdirektören gifver till känna, det ban ingalunda menar, att enahanda sköj och omständigheter för afskttning alltid aller ens någonsin varit för hand, hvsrunder naturligtvis ligger den förutsättning, att skälen och ems:ändigheterna, emot br Storckenfeldt varit lika giltiga och välgrundade som emat de tillförena afaatta. För att slotligen gifva riktig r lisf åt den förnårmelse som jag (af misstag om hr öfverdirektörens mening?!) funvit i försvarsskriften, siges hetens företrädare bafv: förfarit ännu mera godtsckligt än hr öfverdir:ktörer sjelf, hvilket skall klarligen bsvisas derigenom, att i de åberopade fallen skälen för afsittningen ej äre uppkifne, eburu det antagandet är nära till hands, att skklen kunde vara af dena metbjudamde beskaffenhet, att man ej utan bakof ville i oftieisl!a, till andra anktoriiet:r ntgående handlingar upprepa dem — en skonsamhet som kunde försrvarss på en tid di man ej älskade att i verkets handligar förvara teck ningar af bedröfliga personliga förhållanden. Jag , vill återföra frågan, så vidt den gäller hr öfverdirektören af mig, til sitt ursprongliga omfång, som är detta: har ett skdant förfarande, som det emot br Starekenfeldt, på sätt hr öfverdirektören föregiv .r, före hans embeistid varit vanligt? ör att basvara denra fråga bör man känna bvarföre afsättningar tillförene egde rum, och hvarför: hr S. blef afsatt. Låtom oss först taga den förrs omständigheten i betraktande. Före br öfrerdirekiören Felkmans embetstid anså; man ötfverdirektörees rätt, att, då han det för god: finner, indraga vice kommissionslandtmätares kop stitotorial, icke innebära rättighet att god:yekligt at öfva denna mikt, utan men trodde i sin menlöshet, ait en embatsman, pligt och ed likmätigt, aldrig, och aldraminst i så vigtiga, för personers ech familjer: ansoende och välfärd afgörande frägor, som angäenmde afsättningar utan ransakning och dom, egde att finn: godt hvad som iekeefter tamvetsgrawn pröfaivg fanns vara rätt, samt att denna vidsiraekta makt var gifven endast för det nyttiga ändaniäl som jag i mir reservation uppgifvit, neml. att utan omväg :uars aXägson oskickliga eller ovärdiga personer. Följder af denna åsigt var den, att, långt ifrån att vara in galnada eranligts att afsätta skickliga, oförvitliga ec! aktade landtmätare, tvårtom ingen esda gång inträf fade. Afsättniagsrätten begagnades endast mot sädana, som uppenbarligen ådsgalagt grof orkieklighe: och vårdslöshet i tjensten, eller tidt ech ofta blifvit beträdda med försammelser, utan att genom böters och viters ådömmande låta sig rätta, eller begått varhederlig bandling, eller genom oskiekligt lefrerne ädrsgit sig allmänt förakt m. m. d. — De af hr öfverdirektörsn på ett skoningslöst sött äbsrepade tvenss afskitsingarne utgöra intet undantag från deana re gel, ehuru. jag ieke, utam att ytterligare provoears. dertill, underkastar mig att framlägga de namngifoes personalier. Hvad skulle läsaren siga om jag t. ex. ädsgalade, at en bland dem, som af hr öfverdirektören blifvit ställda i bredd med hr Sterckenfeldt, gogom oskieklighet i fjensten ibland annat vållat et byalag flera tusende rdrs oersatt förlust, uppfört sig på ott sådant sätt, att han i ett allmäst läst, af en kongl. ekademi belönadt arbete, rättvisligem blifvit omnämd för sitt charlataniska väsende och sin liderliga lefnad, varit bebäftad med fyllerigalenskap? — — Vare detta neg om orsakerna till afsättnipgaras före hr öfverdirektören Falkmans embetstid. Mu till hr Sterekenfeldt. Om mannens skieklighet och osgemnytta finras giltiga bevis i generallandtmäterikontoret. Emet hane uppförsnde har ej heller någonting försports. Skulle likväl någen anledning till anmärkning i dessa afsö snden ega rim ech vara br öfrerdirsktören bekant, samt utgöra det verkliga skälet för ätgärden, så är mer än sannolikt att hr öfserdirektören, sem bittils visat sig fri från dylika betänkligheier, ieke skulle hafva tvekat stt, sksom denna fråga blifvit ställd på spetsen, utsäga eller ätminstens antyda buru härmsd förhäller sig. Som detta emellertid ej skett, mäsie jag vidbålla mitt i reservationen nttsladö fördelaktiga emdöme. I vigskålen för gravamina emot hr S. ligger alltså endast hans tiolriga overksamhet. För den med landtmäteriets organisation fullkemligt främroande kan detia låta någet; men för den som dermed ej är aildeles ebskant upplöser det förmenta skälet sig till det rena intet. Förbållandet är nemligen, att vie kemmissisnslandtmåtiarses antal är ebestämdt (hr S. ated således ingen i vägen), ati dessa tjonsiemån icke hafra nägra arbetepeasa, uar virkstdila förrättningar blott då de, på enskilda personers ansökningar, deriill af kenungens befallnings hafvande förordnas, hrarföre de också kunna hafvs ibland rsycken, ibland liten eller ingen sysselsättning, De äro alltså i afsssade på sin verksambet uteslutenda beroande sf enskildes uppdrag. Haåriill kommer att, enigt förstö landimätaren Rosena fjörsteberät telse, flertalet bland landtmätarna i Skarabergs län (der dem afsatte var anställd), eburu icke i saknad al förtrosnde, skela bafra för litet arbete, och några rent af brist derpå, hvadan dst ock sntydes, at charlataneri och armbogandes (sis!) erfordras för stt vinna tillräcklig arbetsförtjenst, ett förhållande som ingalunda motsöges af hr öfverdirektören, hvilken och vid ett arnat tillfälle klarat öfver de skamliga madal ecm för sådant ändamål lära ibland användas Ariaget att dessa officiella uppgifter äre riktiga, bör det vara latt att afgöra hvem som bandlar mera akt ningsvärdt eller är mera förtjent att afskitas, den som genom ceharlatansri, armbsgander eller acdra eskamligav medel förskaf:sr sig göromål, eller den sem frivilligt afhäller rig ifrår slik komkurrena ech lemnar marknaden åt dem, som åf ekenomiska eler möersliska förhållanden föranledar Eller tillåta sig at bogagaa densamma. Hr 9:35 overksamhet under der sednarea åren, icke föranladd af oskiekligbet eller nå gen dylik ersak, är sålsdes fullkemligt oskadlig och ebrottslig, samt innehåller lika litet nEgot klander vårdt sem det finnes någon skymt af rimligbet uti den utanför ail vederläggning stående anspelningen derpå, att den overksamme S:s afsättning skulle bereda andra fortkomst och arbete. Hvad återsiår nu af skälen för hr Sterekanfeldts afsättoing? Absolut intet! Härmed har jag nu i denna sak, st vidt jag afbr öfverdirektörea blifvit i densamma indragen, tfslntat ) vidråkningen emallan förr eeh su, Resolaiet dera! är, att då hr öfverdircktören afsatt en skicklig, oförvitlig och aktad tjensteman, så har hr öfverd.rektören, vid försvaret deraf, åberopat företrädares exempel, ehuru dessa gifva ett alldeles motsatt föredöme. Häraf kan tillräckligt förklaras hvarförs jag valat lösgöra förre öfvardirektörens äfvensom mina egna tillgöranden ifrån allt sammanhang med hr öfrar direktören ech riddaren Faltmans ifrågavarande maktutöfaieg, ock dsrigenorm låta derna åtnjuta den aktningsbjudende psesitionea att befinna sig på fri ecb egen grund. Steckhelm den 6 Okteber 1855. j C. E. Sandström. ten