(Enföres på begäran.) Ur ett bref från landsorten. I går kom jag Hem efter nägot mer än 8 dagars vistande i bufrudstaden. Jag har der haft en angenäm sejour ; men en sak har förefsallit mig högst anmärkningsvärd. Jag har haft mitt logis i Storkyrko brinken och tyekt mig ega anledning fråga om jag bott i ett civiliseradt samhälle eller om det finnes någon vrå på jorden der en bland vära naturliga medfödda rättigheter — den att ega natire — blir på ett mera betinkligt sätt störd än i Sverges hufvudstad i 19:de seklet? Såsom förslaring till dessa frågor torde jag blott behöfra nämna det enkla faktum att jag minst ex sång i timman, från kl. 10 eller 11 på afionen till kl. 4, 5 på morgonsn, i fall jag emellan hvarje gång -kusnat insermna, blifvit uppväckt af ett så förfärligt hamrande på portklappar i grannskapet, att de vä: kunnat vicka en person med mindre fina hörselnerver än jag tror mig esga. Åtminstone har jag i landsortsstäder nattetid bevistat eldsvådor, utan at erfara ett sädant buller och oljud som nu varit fallet. Jag frågar nu ysterligara: År nåmnde förhällande af så likgiltig beskaffenbet att det saklöst kan fort fara, eller bör det förekommas? Om det ieke bör fortfara, hvarföre vidtaga veder börande ej någon åtgärd dersmot? Eller skulle vederbörande ej ega makt att aflysa portklzpparne och i stället ålägga husvärdarne, ati antingen hälla portvakt, eller anbringa klocksträngar, eller lemna portnyckel åt den som nattetid bör eg: inträde i huset? — —