Aftonbladet – 13 oktober 1855, sida 2

gon annan till tronföljare i Sverges. Väl låter det wågot besynnerligt. för att ej säga beföngdt, att em sådan öfvertygelse bibragtes, icke direkte genom Naepoleor eiler hans säadebud, ej eas genom vår egen minister i Parig baron Lagerbjelke, utam genom er br Signeul, hvilken såsom gexerslkonsul i Psris endast egde en merkantil, men icke något slaga diplomatisk egensksp, och som från Paris affördade en äfventyrare, sför detta fra sk vios konsul i Göteborg, hr Fournier, att å prinsexe vägrar hemligen afresa till valriksdagea i Örebro, för att försäkra vederbörande att prinsen vöre sinnad emottags svenska tronföljden, ifall han hedrades med ett så sutmärkt förtrosnde,, hvarjemte ham skulle aå furstens vägnar erbjuda sådana förmåser, patt någor annan isadidet skulle få svårt amed honom täfla (hvilka förmåner, det för men ej veta); vsramde det likväl dennes emicsario förbjudet att tala vid någon annam är statsministern för utrikea ärendena, gr. von Engeström och gexeral Wrede, till hvilken sistnämde har, såsom ett slags kreditiv, skulle aflerna ett etui af elfembezs med porträtter af prinsens gemål och hans som Ösear. Men hur bizarrt och mystiskt detta låter, är dot dock autentiskt verificsradt af Carl Johazs egen biogref och panegyrist. Vidare berättar denne, att f. d. vice konsul Fourzier såsom adjutant medförde en svensk haxdelsexpedit? vid namn Bonsac, som under det F. stanmade på Mosis gästgifvargård utanför Örebro lyckades åt honom:utverka tillträde till stadena och audisas hos grefve von Engeström, den 11 Augusti 1810, eller samma dag hemliga utskottets ytirande, med bifall till Koagl. Maj:te proposition om hertigens af Augustenburg val, blifvit ialemnadt till konungen. Samtidigt härmed eller nattex mellan don 11 och 12 Augusti spriddes hundradstals afskrifter af den icke undertecknade popperslapp, hvarpå de förespeglingar om materiella fördelar af forstens val voro uppsatta, 4). Dessa pafskrifter (af pspperslappen) lära gjort stor verkan symnerligast: på de tvenne ,lägstas stånder; och hr Fourniers meddelanden frawkallade äfven, efter ,Mirnenae berättelse, från den gamla säröplige komung Carl XIII följaude märkliga uttryck af välvilja om dennys th onkandidaters persoa sDetsmåtta ändå vara en hederlig karls. Öfvergångem härifrån till ett ännu högre förtroemde läror dock varit myeket hastig, emadau konungen redsa påfö jasde dag eller den 13 Augusti befallde, att den af utrikssministsrn, smed föranledning af Fourniers suppdrag, uppsatta esmbetsberättelse skulle meddelas hemliga utskottet, såtom anledsiang till ett sytt yttrande sagåerde throrföljden. Två dagar derefter eller dem 15 fick jemäl hemlige utskottat del af dem med posten nyss sförut till statsministera för utrikes ärendena aådresserade, oundertecknade och odaterade, men ained gensralkossulm Sigmeuls eger hamd uppsatta skrifvelse, hvari deuwme på sir heder försäkrar, att Napoleom skulle med det största nöje se marskalk Bernadotte konung i sSvergen. Detta ilbondocani hade ock den förtrollade verkam på hemliga utskottet, att utskottet redam dem 16 Augusti stannade i det beslut att tillstyrka K. M:t, matt till Svergas atronföljare hos Ständersa föreslå H. H. Johan Baptist Julws Bernadotte, furste af Ponte Coryos. Detta batäskande, hvilket gillades af statsrådet, föraslät äfvea komungen att redam dena 18 i oftamämnda månad öfverlemaa tiil Ständerna sin proposition i ämnet, eburu han, enligt minnera, i sista ögomblicket oroa des af vissa betänkligheter. Propositionen emottogs, såsom ;Minnenas berätta och hvilket jemväl förut är tillräckligem vitsordadt, med em obeskriflig hänryockning. Se här huru Carl Johans. biograf. förklarar denna känsla: Sverger, siger han, var sönderslitet och styozadt, i sitt inre sömdradt af partier, hotadt af axarkien och ea ärelysten grannes maktspråk ... Emot alla dessa faror sväntade man hjelp af århumdradets mäktige shjelte, ham, som troddes hafva beslutat att genom en frawsk och nära beslägtad furstos supphöjande på Gustafvernss och Carlarnes athron ingripa i nordens axgelägerbater; och i sdetta föreställwingssätt förenade sig alla partisr. Svenska krigaren och adeln betraktade den franske marskalken såsom ett af försyanen utsedt redskop att återställa Sverges förlo srade ära och sjunkna makt. De klenmodige soch bäfvande Gustafriansraa hänfördes af allmänna msringen och skräckbilderesa den 20 Junis (Fersiska mordet). Författaren tillägger: Sådara voro de skäl som föranledde pSverges Rikos Stämder att dem 21 Augusti 1810 till Svea rikes kronprins emhälligt utkora den franske marskaiken. Vi hafva således här trådarze till hela denna vigtiga episod i både Sverges. och Carl Johars historia, och i samniag der förefaller som ex roman. Det esda verkiiga intryck som qvarstår är, att så väl koausgen som statsrädet och ständerrma tyckas hafva blifvit hvad man på ett vulgärt språk skulle kalla slurades till detta val gexom den, enligt Minnenass egna upplyssingar, fullkomligt falska föreställning, att ärhuedradets mäktiga hjelto önskade detta val — för att ej tala om de förespeglingar om materislla fördelars — handelsfördelar och äfven pomningeförmåners — som Sverge kunde vänta sig af prinsens af Ponte Corvo. val, och hvilka förmodligem närmare speseificerades på dem icke underteckrade papperslapp, hvaraf humdradetsls sfskrifter togor nattem emellan den 11 och 12 Augustis, men om hvars innehåll mar hitintills i öfrigt sakmar all annan kännedom än den som skulle kuana hemtas från ex af Otte Mörner föran) Vi citern ordatrannt ett litet bland de etaliga bevisan på den illustre memo reförfattarens ij histeriska stil och karrakta svenska YPRSrUgA