Aftonbladet – 11 oktober 1855, sida 2

sommeren göra i den täcka parken och dsss omg ningar. En egen tillfällighet var det — och en fällighet som man må tacka försyren för — z gra minuter efier explosionen, då eldbräaderna spridt sig vida omkring, eit käftigt regn föll, så att de angränsande husen, dels innehållande kratsubstanser del: ipnbergad gröda ej blefvo antända. Såsom kuriositet kan anmärkas att ett stort träd flyttades med roten 15 famcar från sin fordua plats och stär ännu aldeles upprätt på en slåt plan. — Af de dödade arbstarne voro tvenne gifta; endast en af dem hade anseende för duglighet oeh ordentlighet. Den förra explosionen inträffade den 31 nistl. Mars, hvarvid äfven tre personer blefvo dödade. Skånska Postew tror, att dessa beklagliga olyckshändelser möjligtvis stå i aågot sammanhang med den ymniga tillgång på bränvin som trense nära krutbruket belägna krogar erbjuda.s — Angående de förut omtalade oroligheterna i Wexiö, innehåller Nya Weziöbladet af len 5 denaes följande närmare underrättelser: Sistlidne lördagsafton kl. nåra 8 begaf sig an hufvudsskligen af arbetsklasren, till et: antal af ntgo: ser 100 personer bestående samling till borgmästzren här i staden, för hvilken de, msd åberopande af lifsmedlens i allmänhet stegrade pris, framställde påstägnden om nödvändigheten att alla andra personer 4n de, som här i staden hafva hushåll, måtte förhin dras att ä stadens torg uppköpa spusnimil, potates eiler andra lifsförnödenhster, hvaraf arbetsklassen vore i behof. Borgmästaren lofvade då att vidtsza da åtgärder, som till förhindrande af obehörige föröp kunde erfordras, samt för öfrigt hes landshöfdingeembetst utverka vidtagandet af hvarje åtgärd, som kunde vara tjenande att lindra de faitiges öfsverklagade betryck. Sedan bergmästaren uppmanat maren att begifva sig åter till sina hemvist, oppstämde dan ett hurrarop ech aflägsnade sig, hvarvid bergmästaren anbefxlide stadsfiskalen och polisbatjeningen att tillse, det inga exeesser blefvo föröfrade. Fårefier giek folksamlingen, som emallertid betydligt ökat sig, ut or staden och begaf sig till den en fjardedels mil härifrån belägna egendemen Tafvan, der ie dels väldförde sig på egarea och dess folk, dels seck medelst kastning af stenar, jarnstyeken och anost dylikt utslogo fönsiren i beocingehuset ech den derinill beligna ångbrävmeribyggnaden, 8 hvilken sednars jemvål annan mindre åverkan skedde. Krenolärsmannosn i orten tillstädeskom ofördröjligen, men kunde ej efstyra ofoget, utan hotades mad misshendling, derest han ej afligsnade sig från atället. Landsböfdingen kunde, såsem för tillfallet varande på Kreaoberg, 4j neg hastigt blifva underråitad om förlop pet, men landssekreteraren oeh landskamreraren begåfro sig, så snart de blefvo undsrrätiade em hvad som föregick, genast iill stället. Kert före deras ankomst hade dock folzmassan begifrit sig hemåi; och den del deraf, som anträtfades på vägen, förhöll sig stilla, så att inga åtgärder å landshöfjisgeembetete sida då erforärades. Efiär snkemsten till staden skingrads sig hopen och begaf sig hvar och en till sitt. Flera personer hafva, såsom angifne delisgare i ovässndet, blifvit häktade. Af Kroaobergs regemeäts hafva 36 man och af Sroålands hbuarer 7 man blifvit hitreqvirsrade, hvilka torde komma att här qvarstanna någon tid. Ssdan dess hafva inge vidare oroligheter försporis. ——AA — Norska bladet Christiania-Posten yttrar följande i en artikel öfver religionstvånget och religionsförföljelserna i Sverge: Hvad som utgör de två fasta punkter, hvsrifrån den omexskliga religionsförföljelsen utgår, det är det gamla konventikelplakatet från förra århundradet och den nya sakramentallagen från szedwaste riksdagen. Man måste visserligen läsa det två gånger för att tro sina ögon, att förslaget till den sistnämnde af dessa lagar verkligen nyligen vunxit alla fyra ståndens enstämmiga bifall och säledes icke blot: var ett förslag, som enskilda halfgalna ifrare för den statskyrkliga eeformigheten hade väckt i sina stind för att der dödas och dräskas af folkets friborna stämma. När man emellertid ser att deltagandet för menniskolifrvets friz religiösa rörelse dock utanför Ständärnas församling har många försvarare i Sverge, så ulifver intrycket af des förfärliga lagen likväl snarare glädjande än sorgligt, ty man bör vil såledss tro att bågen nu at tvångssidan är spind så hårdt, att den snart måste brista. Den nya lagen innehåller nemligen intet mindre än att en hvar belögges med böter intill 300 rikedaler, som utan att vara prest utdelar nådsmedlen, och intill 50 riksdalsr en hvar som af en icke-prest emottager sskramentet. Detti är det sätt hverpå rikedsgem sörjer för alimo.sens andliga väl och sträfvar att göra sekteriska villfarelser oskadliga! Vi säga riksdagen och skola väl taga oss i akt för att säga zvenska folkets; ty motsägelsen utanför ständerna skall ha varit stark, och till konungen inkom — berättar man från Sverge — en adress försedd med fiere tusende underskrifter med begäran att stadfästelse måtte nekas åt denna lag, emedan den efter de un dertecknades mening ålade såväl i kyrkligt som borgerligt hänseende ett otillbörligt och betänkligt tväng. Men ehuru vi således icke tillskrifsa folket i sin helhet skulden eller skammen, så synes det dock något besynnerligt att vi icke från Sverge hafva afhört det minsta om att man vid velen till riksdagsmän brukar spörja dem man har för sfaigt att välja, om huru de tänka rösta i en så högvigtig sak zom griper djupt in i menniskolifvets isnersta helgedom. Detramma kunna visserligen svenskarne tillvita oss norrmän tillbaka, då offentliga spörjsmål på förband vid storthingsvalen ännu hos oss likna den svala gom gör ingen sommar; men de grymma straffen ål. medborgare och landsmän, hvilkas brott beers ANETTE SNES SKANSEN