Aftonbladet – 11 oktober 1855, sida 2

Med skatten kommo afund och girighet. Hvar och en ville nu ega öfverväldet och ensam taga hand om bernstensfyndet; Inbördes krig utbröt slutligen: Chard och Waters utmanade hvarandra till strid på lif och död, och Ber mudas stod på punkten att blifva öfversvämmadt af kuogligt blod. Lyckligtvis tog Carter ingen del i den blodiga striden. Egennyttan torde kanske hafva kommit honom att se den med hemlig glädje, ty om en eller båda af hans brödramonarker stupat i striden, ckuile han ålltid vunnit derpå hvad den nyfunna skatten och rikedomen beträffar. Men han fruktade stt blifva lersnad allena på den obebodda ön och finna sig enväldig herrskare öfver — ensligheten ; sälunda stal ban hemligen undan och gömde de båda krigiska rivalernas vapen, hvilka, då de ej mera egde några medel att fortsätta kriget, småningom svalnade och ingingo en trumpen vapenhvila. Guvernören Moores ankomst med en öfverpakt af sextio man gjorde en ända på den lilla republiken. Han tog riket i besittning för Somers-Islandkompan:ets räkning och grep genast verket ah att upprstta en koloni. De re konungarne afstodo frivilligt sitt välde, men ktridde manligt för sin skatt. Man anog likväl att de blifvit utrustade på Virginiakompaniets bekostnad och använda i dess jenst; att de funnit bernstensskatten medån le ännu befunno sig i detta kompanis tjenst ich på dess land; att barmstegen derför tillrörde detta kompani, eller Somers-Islandtompaniet, i följd af dess inköp af öarne ned alla deras tillbörigheter. Efter att såunda hafva lagligen bevisat sin rättighet, vilken de dessutom med en öfverlägsen tyrka kunde ådagslägga, lsde kompanietlejonassen på bytet, och historien berättar ossiasenting mera om de tre konungarne på Bernudas och deras bernstensskatt.