Aftonbladet – 11 oktober 1855, sida 2

stradb dem lilla republiker i all lycka och väl Da byggde sig ett hus, sådde söd ech frön af fuktiga frukter; dertill hads de godt om svin och vilbråd, fisk af alls slag och sköldpsådor i öfverflöd, samt utöfvade Bitt trseniga öfverherrskap med sto! samstämmighet och idkeligt kalasetande. Alls välden tyckas dock våra dömda att skakas aj revolutioner, åaftaga i makt och anseende och slutligen dö; så gick det äfven med de tre konungarhes af Bermudas välde, ehuru de voro råonarker utan undersåter, I en olycklig stund funno de, uäder letande efter sköldpaddoi .bland klipporna, en stor åkatt af bernsten som af haivet blifvit uppkastad på stranden. Utorå en åtar mängd stycken af mindre dimensioner, var der en stor sammanhängande massa, den största man någönsin sett, vägarde åttio skålpund och enligt den tidens pris på bbrasten värd omkring nio eller fio tusea purd. Från dettas ögonblick voro de tre konunzsrnes lycka och enigbet för alltid borta. Säåsom fattiga satar, med ingenting annat än öns välsignelser att dela, hvilka skänkte dem det närvarändes njutningar men ej egde något afytterligt värde, hade de lefvat i fred och endrägt; ren här fanns en verklig skatt hvilken kunde göra dem rika, om de någonsin lyckades afyttra den; Och pu farväl med alla önd behag; de blefvo på en gång fadda och osmåkliga. Hvar och en för-ställde sig till hvilken betydenhet han na skulle kunna stiga inom ett civilise: radt samhbiölle, kunde han blott en pång komrha dit :;ed sin bernstensskett. Ej lärgre n fattig tjär-Pelle,, muntrands sig på Wappingt dausvnliga krogar, skulle han nu kunna i egen vagn öka omkring i London och kanske likt Whituington hinna ända till lordmayor.