Aftonbladet – 9 oktober 1855, sida 2

icke. ämner göra, så lära decandra styrelserna förmodligen vara såsom en öppen bok, i hvilken hvar och en Kan läsa hvad som kommer attiskö? De spela väl med på bordet upplagadea kort, såsom tredje man iträkar!? Vill då Östgörha Correspondenten hafva gödheten för oss berätta hvad vestmakterna ämna göra i vinter? -Om kriget komrmer att fortsättas, eller om fredskonferenser komma att öppnas? I det sednare: fallet: hvar och på hvilken basis? Det måtte ej vara svårt att upplysa pss derom. Vi bedja om ett enkelt och bestämdt svar; icke om några gissningar utur Östgötha Correspondentens ögen fatabur, ty dess tomhet är alltför väl. bekant. Och härmed sluta vi för denza gång — färdige att åter fatta pennan, om sanningens försvar det skulle fordra. Vi ämna icke gå Östgötha Correspordenten i förväg med ett svaromål. Vi hafva äfven med dagens södra post från den gamle studenten i Lund erhållit en ytterligare artikel, hvilken vi ofördröjligen skola meddela, som sysselsätter sig mycket med hithörande ämnen. Och om vi skulle vara rätt uppriktiga, måste vi bekänna att polemiken om 1812 års politik till en viss grad synes oss vara en tvist om påfvens skägg. Den officiella tidningens insändare låter påskisa att underhandlingen mellan Napoleon och Carl Johan ej var ärligt menad å den förres sida. Hur var den då menad å Carl Johans sida, som redan den 18 Dec. 1810 hade, genom konferensen med Czernicheff, Alexanders adjutant, till den grad fjettrat sig vid de ryska sjeifherrskarnes öde, att Czernicheffkunde försäkra sin csariske husbonde: kronprirsen af Sverge är i våra händer — est å nous; han har förpligtat sin hand, sin handske, sitt ord och heder !a Huru kunde det i sjelfva verket vara något allvar med dessa underhandlingar å Carl Johans sida, då denne ända ifrån sin ankomst till sitt nya fädermesland beherrskades af en enda uteslutande tanke, nemligen att göra czarriket till en verldsmakt och sedan sätta 8ig sjelf — för att låna ett uttryck i xLe Nörd, — i den skyddande skuggan af detta verldsträds krona; då han återkallade den fosterländskel Stedingk från Petersburg; då ham i djupaste hemlighet undertecknade Petersburgerfördraget af den 27 Mars; då han lät det vara sig så ytterst angeläget att skaffa Ryssland Bessarabien och äflades att äfven lägga Ostpreussen under: dess spira; då han egnade alla sina bemödanden att bringa England öfverpå Rysslands sida; då ban råkade i raseri hvarje gång Sverges sanna politiska intressen .bragtes å bane, och var: färdig-att. bära händer på landets yppersta män, endast de med er halfdragen anda gåfvo yttring åt tänkesätt söm delades af hela: den svenska nationen; då han ensam uppehöll Alexanders svigtande mod, hindrade honom från hans tilltänkta tronafgägelse, uppgjorde hela planen för operationerna och lärde honom; deh grymma krigskonsten att .bränna och ödelägga sitt eget land; och då han slutligen, för att sätta kronan -på verket, genom familjefördraget i Åbo, så vidtpå honom ankom, för everldliga tider sammankedjade sitt fäderneslands, sina egaa och sin dynastis öden vid det moskovitiska czarväldets? Endast ett par detaljanmärkningar raå hör tillåtas oas. Insändaren anmärker att den af Sigzeul öfverfördå depeschen med löfte om Frankrikes medverkan var oundertecknad och säledes izgenting bindande. Den hade blifvit af dåvarande krowprinsessam mottagen och öfversäkd. Har då insändaren förgätit en-viss mote i samme Signeuls egon handskrift, innehållande den bestämdaste försäkran på Sigmeuls heder, att Berradottes utkorande till svexsk tronföljare ömskadas af Napoleon, äfvensom om angan genom Fournier utprånglad uppsats, innehållande de amplaste förespeglingar om fördelar som Sverge skulle hafva af dettas val? Dessa papperalsppar voro äfven oundertecknade — rårn ade blygts för att sätta sitt sama uader dem — men ändöck läto 1810 års ständer och sjelfva regeringonm deraf lura sig, liksom 1812 år: stämdet läto af obestämda yttringar lura kig utt votera de sex millionerma till krigsrustringar — mot Rysslard, såsom mången i sin exaldixbillade sig — liksom de sedan så många sånger låtit lura sig af skenfapgra ord? Beträffande. den svenskå regeringens makaösa öppenhet och sammanhanget mellan 1810 och 1853, torde viisork kort fira något tillälle att särskildt yttra os7. Iansändarens käcka påstående, att 1853 års politik.gillas-af hela ivekska folket, torde äfven vid tillfälle få sin oehöfliga belysming. EH Den officiella tidningen har nu på kort tid prehållit tro ixsändar artiklar om den s. k. 1812 års politik, med anledning af de Schintel-Bergmanska minnena, hvarje gång med tigande sbegeistring, men ännu bar det oficiella bladet ej med ett ord rört vid familsfördraget! Är denrsa glömska ofrivillig eler ej? Måhända är den exdast ett nytt bevis å dens2 berömda öppenhet, hvarmed man:sålb erna upplyser nationer i allt som rörer dess eligaste och dyrbaraste intressen. Vi lyckömska slutligen der officielle insänaren till den uppmärksamhet och det bifall varmed hans första artikel blifvit upptagen, j blott i; Folkets Röst, Dagbladet och ändå ågot arnat blad, utan äfven i-der berömda yska organen Le Nord, och det tilloch med trots af dem lilla sidospark som för antämdighetens skull dsri riktades mot det roskovitiska bladet. Med sådana hjelpare beöfver sannerligen icke insändaren i det offiiella bladet anropa Aftombladets spalter för tt få sina snilleprof spridda kring verldem. — H. M. Enkedrottningen har i går afton nländt till Drottningholm. Det bref från H. M. Drottningea i Spaien, som ministern Moreno sistl. lördag öferlemnade till H. M. Konungen, innehåller, t H. M. till riddare af Gyllne Skinnets rden utnämnt H. K. H. Kronprinsen, samt opdrager åt H. M. Konungen att till H.. K.