Aftonbladet – 6 oktober 1855, sida 3

mord i Paris. Franötmönterta hade kämpat tappert, förtvifladt på slagfältet; men då föpperheten ej hjelpte längre, underkastade vå ridderligen det öde då ej kunde undgå. Några försök att skymfa de engelska våldsgästerna gjordes af folkmsssak, och någta persomliga möten, gom slutade usd dueller, egde rum; men de smakade ella af öppen ochtedlig fiendskap, Icga hemliga och listiga mordförsök gjordes, och dan britiske koldaten ipatrullerade på Paris gator fri från. förrädiskt anfall. Om engelsmännen bemöttes med kärfhet och motvilja i sällskapslifvet, var det ett slags bevis på att folket är vida uppriktigare än det anses för. Emigranterna, 8om nyss återvändt, hade ännu icke återinträdt i sina rättigheter. Societeten bestod af dem som blomistrat under sista regeringen — de nyss adlade, de nyss rika blifaa, som kände sin förmögenhet och sitt anseende hotss af sakernas förändrade ställming. Den nedtryckte officern, som såg sin ära förklenad, sin förmögenhet förstörd, gin bana, bruten, kunde man icke begära skulle med tillfredssfällelse se upphofsthännen till hans fall. Engelsmännen; blomstrande af helsa, rikedom och seger, kumde föga fåtta känslorna hos denslagne krigaren, ärrig efter hundra strider; Vbiltog från slågfältet, med bruten helsa, Utarmäd af freden och utkastäd göm en usel längere i sitt lands lysande men tillfångatagna hufvudstad. Och låt mig Hör anmärka framska soldatens uppförande vid -armåns upplösning vid Loire, då två tusen merniskor på en gång blefvo uten arbete; menniskor, göm blifvit uppfödda i lägret och kneppå kände något ennat hem. Få personeri det enskilda, fredliga lifvet hafva aning om de hårda pröfningar som Hota den enskilde då :ett helt regemexte upplöses. Det finnös ött brödraskap i vapnen. Gemenskapen af faror, mödor och njutningar; delaktigheten i strideroch segrar; karmratskapet i äfventyr, vid en tidpunkt af lifvet då känslorna äro friskast, emottagligast och lifligast — allt detta binder medlemmar