Aftonbladet – 6 oktober 1855, sida 3

vända om till ett nytt anfall. När sög sliasina bppmaningar froktlösa, fattade han slutligen uti en af de vikande, under utrop: J ärem då ej mera fransman !s Soldaten, ursinnig öfver denöa förebråelve, och utropande Hvad, är jag ej en fransman! rusade ensam tillbaka, sprang upp på bröstvärnet och svängande sitt gevär i luften, utropade han gång på gång: vHvad, är jag ej en framsman! tills han blef nedskjuten. i — — Ett besök i Omars moske) (ur ett bref frän en engelsk qvinlig turist, dateradt Jerusalem den 26 Juni). I går afton red jag med min bror ut till sir Moses Montefiores lägerplats. Det var en herrlig ridt, förbi soldaternas gröna oeh hrita tålt, uppför berget i riktning af staden, tills vi uppnådde den täeka tältgrupp som bebos af sir Moses oeh lady Mentefiore: med derås sällskap. Vi stego af under terebintträd, som utbredde sig som en ask och der jvi träffade sir Moses och hans hustru, hvilka bjöds 1os8 taga plats på begqväma länstolar framför tälten. Medan min bror inledde ett allvarsamt samtal med sir Moses om dennes filantropiska planer, blef jag presenterad för mrs GC, sir Meser brorsdotter, som för första gången befann sig i Palestina. Hon hade janländt öfver Konstantinopel, och vi utbytte vära resemeddelanden. Månen uppgiek praktfull, och vid dess ljus drucko vi vårt tå under öppen himmel. En liten trupp arabiska musikanter utbredde en matta marken, satte sig ned osh gjorde musik för oss på ett stränginstrument af sällsam form, ackompagneradt af små, besynnerliga trummor, samt sjöngo en ny turkisk nationalsång. Lady Montefiore sade att det var till min ra denna konsert gafs, då det var den första seregad som egt rum sedan hennes ankomst, Hon uppmanade mig att följande dagen beledsaga henne till Omars mosk6. Min bror hade redan blifvit inbjuden eaf pasehan. Konsul Finn och hans fru skulle sluta sig till oss. Min bror väckte mig i dag redan kl. 5 på morgonen, och vi begåfvo os: åt staden. Jag hade aldrig förr varit ute i denna trakt så tidigt på morgonen och beundrade nu Moabbergen, som taga sig bäst ut i den töckniga morgonskymningen, samt den dystra staden, hvars konturer i skarp relief stueko af mot Oljobergets spetsar. Genom det i söran försänkta roldatlägret, förbi sir Montefiores pittoreska tält, hvars invånare likaledes lägo i sömnens armar, mellan grup per af judar och araber, som suto i sina turbaner och tarbuseher under trädens skuggor, redo vi in genom Damaseusporten, hvars väldiga murar äro betäckta med stora massor af vegetation, samt fortsatte vår väg under flera hvalf och längs trånga gator; som voro öfverväxta med kapris. Denna örts blommor skänka en den täekaste anbliek: fyra hvita, fjärilslika blad omsluta en stor knippa länga, fina, violfärgade fibrer, som i sin midt hafva en tjockare, likaledes violfärgad och i hvitt sehatterad stängel. Klockan omkring 8 framkommo vi till. pasehans seralj, der vi skulle sammanträffa med sir Montefiore och hans sällskap. Vi inträdde i ett hvälfdt gemak, tapetferadt med lilaf4rgadt katton och försedt med divaner fmundt omkring väggarne. Midt emot dörren bitter pasehan. Min presentation försiggår i vederbörlig form oeh tunder utbyte af de i Orienten brukliga komplimenter. (Jag hade redan lärt att gifva dessa dignitärer passande svar). Dragomanen är en grek, mer som talar franska ganska bra; paseban känner intet annat språk än turkiskan. Tolken för mig till en divan och undändtager förbängena för ett fönster, gänom hvilket jag skådar. mosken, som ännu ligger i ett halfdubkel och hvars murar, minareter och dömer kasta sina fantastiska skuggor öfver seened. Man serverar kaffe åt mig oeh min bror, och straxt derpå anmäles sir Montefiore: Vi begifvå oss till Hönorn; in i en salong, der pasehan sätter sig ned på den förnämsta divanen osh låter mig taga plats till höger om Big. Fråfiför öss sitta, på i eh halfeirkel ordnade stolar, guvernören i Hebron, guvernören i Garrison (Garizim ?), min bror, tolken och sir Montefiore med sitt sällskap. Kaffedrickandet ogH komplimentutbytet börja på nytt, och konsul Finn visar sig med sin fru. Vi bryta upp i proeession, paschan går förut; och genom sällsamt slingrande gångar och hvalf träda vi ut i solens sken, på den underbara förgården framför mosken. Med en hastig blick öfverskåda vi den herrliga byggnaden, med deis mångfaldiga ytor af färger, ,dagrar oeh skuggor, dess små rader åf hvälfbågar och pelare; dess kapeller och grafvärdar, dess olivträd och-örter, under det vi närma oss foten af den breda trappa gom leder till sjelfva belgedomen. C Na omgåfvos vi af en talrik trupp arabiska och judiska tjenare, som hade till pligt att endtlediga oss från våra skodon oeh förse oss med tofflor. Derpå trädde vi in i den mystiska byggnaden, hvars högtidliga, majestätiska dunkel erinrade oss om Alhambra. Dömens ringmurar prydas af urgammalt mosaikarbete sf glas och sten, i den öfverlastade arabiska stilen. Der ofvan sträcker sig ett på hvalfbågar hvilande galleri. Äfven de rikt kolorerade glasfönstren hafva, genom sin mångfald af färger, genom sina kompligerade men korrekta teckningar och sina små afdelningar, likhet med ett genomskinligt mosaikarbete. Innanför en omskrankning af trå befinner sig den underbara stenen, som, i begrepp att följa profeten till himlen, lyfte sig från jorden, dit den sedan aldrig kunnat riktigt återvända ). Den står också uti en ganska märkvärdig ställning, då den knappast i en enda punkt tycks hvila mot marken. Den öfre delen åf träskranket är vackert målad och försedd med prydliga utskärningar och teckningar, som hafva ett slags likhet med ornamenterna i de anglosachsiska handskrifterna. Man visade mig sfven konung Davrids bönrum, af hvit marmor och utmärkt arbete. Det utgöres af en utaf två dubbelpelare understödd nisch, Pelarne äro afdelade i fyra delar och sirligt sammanflätade med hvarandra. Kapitelerna haffa denna fulländning i detaljerna som utmärker deb-normanniska konstens verk. Företrädda af fyra fackelbärare, nedstego vi nu i ett mörkt rum, liknande en srotta och beläget under den stora stenen. Här finnas fyra bönrum: Jesus, Salomos, Abrahams och Arons, och af hvilka två är försedda med ännu nera komplicerade sirater än det nyss beskrifna. Vi lemnade dock snart detta underjordiska rum eh begåfva oss upp igen för att studera mosaik-. wrbetet, hvärs sigzaglinier framställa en rik om rexling och lysande färger. Moskens golfbeläggning itgöres hufvodsakligen af brändt tegel, till det mesta låtit osh hvitt samt påminnånde om renaissancastien. På gården, dit vi nu återvände, växa olivträd ch små röda blommor mellan stenarne. Trappafsat erna, som leda till en öppen stenbassin, kallad Sa) Denna moske, som är byggd på berget Morijah, på samma plats der Salomos tempel stod, betraktas af mahomedanerna söm döras Keligaste ställe, näst Nekka och Medina, ogh fick fordom vid dödsstraff ) icko beträdas af någon otrogenv. 1 Qå ludarp Jan rmnhavnadenala famnen Jan Miss sl