Aftonbladet – 6 oktober 1855, sida 3

Jomes dam h ken förse mit damm af fika namn med den i Artäs(?), åro öfver. vuxna med högt uppskjutet ogräs och törnen. Efte att hafva nedstigit utför flera branta träppor, som tycktes icke ofta blifvit beträdda, kommo vi till er mot söder sig sträckande, lång, dubbel hvalfgång un der jorden. Pelarne här voro i början fyrkantiga och till en del förbundna med hvarandra, men längs i söder voro de runda och af herrliga proportioner, medan gången här var mera vidgad och taket högre hvilket gjorde att de visade sig verkligt imposanta : sia enkla storhet. En bland dem, som mättes af hi konsul Finn, hade ett omfång af femton fot. Vi stoppade på oss några stenfragmönter till minng 2 stället. Åter uppkemna i det bländande dagsljuset, trädde vi, genom en mörk, höghvälfd port, in i mosken E Akbar. Da hvitstrukna väggaroe och den moderna teckningen af kalifernas monogrammer gåfvo det inre af byggnaden. ett utseende at nyhet: Platiformer uppbäres af sällsatot formade pelare ech korta, runda hvalfbågar. Vi samlade oss kring den gamla brun: nen som bär Moses namn, och ur hvilken sir Monte. fiore räckte mig en läskande dryck vatten. Derpi låt paschan föra oss till eit.under Gyllnd porten, befintligt gemak. Detta räm betraktas af moslem: som synnerligen heligt, ech man vaktar sig noga at utsätta det för de sotrognes bliekar. Också hade man sökt inbilla oss att vi redan besett det. Men p! pasehåns bgfallning blefvo vi förda, genom en i lade: uppställd afdelning turkiska soldater, till den sig så småningom sänkande ingången, osh under det soldsterna bildade en halfeirkel kring sluttningeh, inträdde vi uti ett herrligt hvalf, uppburet af sex kolonner och medelst pelsre af ster skönhet afdeladt i fyra rum. Högt öfver oss insläpptes dagsljuset genom två öppningar, i hvilka några pittoreska hufvuden sägos nyfiket blieka ned. Hr G., en af vårt sällskap och som varit i Konstantinopel, försäkrar att ingen af der befintliga moskåer kan i rikedom på aärchitektoniska prydnader täfla med den ifrågavarande. Athens klassiska fornlemningar och Bosporens skönhet hade skänkt honom en hög njutning; men det han nu fått skåda — säde han — skulle varit honom en riklig ersättning, om han också måst färdas hela vägen hit ned förbundna ögon: Vi närmade oss den betäekta piassan framför stora mosken, der för oss fruntimmer fannos mattor utbredda undsr den luftiga, äf smärta pelare uppburna Jömen. Småniogom tillväxte antalet af. dem som följde oss; soldaterna slöto en tät krets omkring oss, eh vi väntade under en hvälfd korrider, medan sir Wontefiore utdelade pennitgar bland den snåla hopen som stod och väntäde på häns gåffor. Derpå återrände vi ändtligen till seraljen, detl vi lemnåt öm norgonem. Mer än två timmar hade vi tillbragt i len för främlingar så sällan upplåtna helgedomen och ätt se mer än någon otrogen före oss. Erkehertig Maximilian och Hertigen åf Brabant hade icke varit på längt när så lyckliga 8om vi. Det var sir Monteiorös bekanta frikostighet söm för vårt lilla kxllskäp Sppnat alla psrtar.n