Aftonbladet – 26 september 1855, sida 2

het, deklamationens sanning. Detta visade sig förmämligast i Mendelssohns stora konsertaria, hvilken utfördes med det lugn som ej dödar känslan och kraften, men tvärtom, genom att koncentrera dess uttryck, fördubblar dess verkan. Komposgitionen är förträffligt skrifven, mem föga melodisk; örskligt hade varit att fru S. gifvit rågon af de Mozartska konmsertarierna, hvarmed hon i utlandet väckt så mycken sensation. I Somnambula-arisas andante beumdrade mean sångerskars klara och djupa uttryck, hvaremot hon i de båda chansonerna af Clspisson och Adam gaf prof på en koloratur, som visserligen vittnar om en utmärkt metod, men mera tillhör den grandiosa stilen än den lätta genre hvari dessa bagateller äro skrifna; dessutom tycks ej hexnes stämhöjd tåla den forcering, som helst den första af dessa pjeser erfordrar. Uti Schuberts genomkomponerade sång Erstarrung gaf fru S. ett intressart prof på sin förmåga i den patetiskt-romautiska stilen, och det hela framkallade dem önskar, att detta fru S:s uppträdande ej måtte blifva det sista hos oss. Er Sigfrid Saloman,som ej blott i sitt hemland Danmark, uten äfven i Tyskland förvärfvat sig ett zaktadt namn såsom dramatisk tonsättare, uppträdde i sistnämde egenskap, representerad genom tvenne operaouvertyrer, till ;Tordeaskjold och till )Diamantkorset. Den förra liknar mera en musikalisk målning än en regelbunden ouvertyr; den är rik på fantasi samt väcker lifliga föreställnigar om den handling den skall skildra, hvilket dock ej ersätter den formella hållning som här saknas, Äfven är instruroentationen mera anlagd på stormande effekter, än på de olika klangförgernas finare blandningar. — Ouvertyren till )Diamantkorset tillfredsställer såsom komposition ej heller riktigt. Den står tydligen i nära sammanhang med handlingen, hvaraf den tycks innebära flera intregsanta antydningar, men eger för liten musikalisk sjeliständighet. Också anses ouvertyren såsom den svagare delen af den eljest med bifall öfverallt hörda operan. Af en offentligen här ej förr hörd pianist, hr Bendel, gåfvos ett par salongsstycken, i hvars utförande han ådagalade ett ganska elegant och säkert föredrag; sjelfva pjeserna kunna vara på sin plats i sådane enskilda kretsar der de tilläfventyrs värderas, dock borde man förskona allmänheten för så beskaffade produkter. — Slutligen må nämnas en klarinettconcertino af Späth, en temligen medelmåttig komposition, som af hr Köbel utfördes med det nätta föredrag, den vackra ton kom man alltid värderat hos hans spel.