Aftonbladet – 25 september 1855, sida 3

ning emellan hufvudsvålen och hufvudskålen ända från pannbenet ned ät nacken; och intygade läkaren, att det Petter Pehrsson tillfogade våld varit verkande orsak till hans död: Såsom för våldet misstänkte, blefvo drängen Fredrik Jonsson i Häringe och hans broder drängen Jonas Jonsson i Köhlsta inmanade i häkte. Då ransakniog inför Oppunda häradsrätt anställdes, hace Jonas Jonsson genom sjelfmord i häktet aflidit. Jemte Fredrik Jonsson blefvo, underransakningens fortgång, drängen Jonas Jonsson i Häringe, bonden Adolf Carlsson i Wäbla och drängen Anders Petter Ersson i sistnämnde by jemväl ställde under tilltal för delaktighet i brottet, äfven-om emot tilltalade Jonas Jonssons i Häringe fader, förre torparen Jonas Olsson i Särtorp, angafs, att denne skulle hafva före våldsgerningen haft kunskap om sonens brottsliga afsigt emot gruffogden Petter Pehrsson, utsn att söka förekomma brottet. Fredrik Jonsson var tjugofem är gammal och hade år 1849 blifvit straffad för första resan stöld. Jonas Jonsson i Häringe, tjugotre är gammal, hade förut varit tilltalad för slagsmäl, men ej blifvit äi saken fäld; var i öfrigt af oklandrad frejd. Adolf Carlsson 32 är, Anders Petter Ersson 24 år och Jonas Olsson 48 år gammal voro välfrejdade. Angående ifrågavarande bände!se har Lars Erik Jansson berättat, att, sedan ban och stjuffadren Petter Pehrsson omkring kl. !,9 på aftonen gätt från auk tionep, Lars Eric Jansson, då ban gick nära förbi stallet vid auktionsgården, bemärkt några personer under skulltrappan derstådes dölja sig. Efter att hafva bunpnit förbi yttersta hörnet af trädgården, hörde Lars Erik Jansson ett brakande i gårdesgärden, lik: vande det af gärdesgårdsst rars afbrytande; hvarvid Petter Pehrsson, som tycktes blifva intagen af fruktan, började springa och äfven uppmanande Lars Erik Jansson dertill. Lars Erik Jansson bade ej hunnit följa Petter Pehrsson, utan blef efter honom å vägen. Två med störar beväpnade karlar, hvilka, i anseende sill mörkret ej af Lars Erik Jansson igenkändes, sprungo förbi honom framåt vågen; straxt derefter hördes Peter Pehrsson ropa på bjelp. Lars Erik Jansson, fastän intagen af rädsla, skyndade framåt, men upphanns af två andra, icke heller igenkända karlar, hvilka med nägot tillhygge gåfvo Lars Erik Jansson flere slag, så att han afsvimmade; hvarefter Lars Erik Jansson, då han återfick sansning, var tagen i värd af en till stället ankoramen soldat. Och har Lars Erik Jansson i öfrigt upplyst, att Peter Pehrsson vid annat tillfälle sagt sig hafva flere gänger blifvit hotad med misshandling; men någen aning om anlagdt försät lärer vid detta tlllfälle ej uppstått hos Petter Pehrsson, som lätt kunnat under hemvandringen få sällskap af flere vid auktionen närvarande personer, som med Petter Pehrsson bade amma väg. Fredrik Jonssons och Jonas Jonssons i Häringe i målet afgifne bekännelser innefatta: att, efter det Jonas Jonsson från Köblsta på morgenen ifrågavarande dag i Häringe besökt tilltalade Jonas Jonsson och uppmanat henom att på aftonen komma till auktionen i Skalunda för att deltaga i ett mot gruffogden Petter Pehrsson då tillämnadt slagsmål, ash Jonas Jonssen i Häringe, sem för egen del icke va sgentligt ärende vid auktionen, begifvit sig dit och der iu: Fredrik Jonasen och Jonas Jonsson från Köhlsta samma. fat, hade Fredrik Jonssen eeh Jonas Jonsson i Hix ringe, hvilka begge förut burit hat till Peter Pebrsson och derföre önskade tillfälle att misshandla honom, derem träftat aftal med Jonas Jonsson från Köblsta; dervid de baslöto att afbida den stund, då Petter Pehrssen begäfve sig på hemväg från auktionen, samt då öfverfalla och misshandla honom. Jonas Jonsson i Köblsta hade, för att förmå Jenas Jonsson i Häringe att deltaga i försktat emet Petter Pehrsson, användt äfven hotelser och sålunda, äfven efter det Jonas Jonsson i Häringe lofvat sin fader att afhålla sig från allt deltagande i slagsmål, förmått honom att stå fast vid det träffade aftalet. Till följd af detta aftal ställde sin Jonas Jonsson i Häringe och Jonas Jonsson i Köhlsta att bavaka husets utgång, för att varseblifva när Peter Pehrsson aflägsnade sig. För att emottaga honom af en annan person erbjuden förplägning med bränvin, aflägsnade sig Jonas Jonsson i Häringe på någon stund från auktionsrummet. Då han återkom dit och saknade Jonas Jonsson från Köhlsta, förmodade han deraf att den be räknade stunden för anfallet å Petter Pehrsson var inne, och skyndade derföre genast ned åt vägen. Fredrik Jonsson, som äfven varseblef att de med honom i stämplingen mot Petter Pehrsson deltagande personerna aflägsnade sig ned ät vägen, begaf sig äfven dit. Sedan Jonas Jonsson i Häringe på vägen träffat Jonas Jonsson från Köhlsta och af honom fått underrättelse, att Petter Pehrsson vore framför dem på vägen, skyndade de genast framät, dervid Jonas Jonsson från Köhlsta var beväpnad med en gärdesgårdsstör. De upphunno Petter Pehrsson, som stadnade och frågade hvad de ville. Jonas Jonsson i Häringe, som då var närmast intill Petter Pehrsson, skuffade honom med händerna för bröstet, så att Petter Pehrsson föll omkull nästan baklänges öfver diket vid vägen in på den dervid varande åker ; hvar efter, medan Petter Pehrsson qvarläg å marken, Jofnas Jonsson frän Köhlsta fattade i honom, drog hoInom upp ur diket och med stören gaf honom flera slag, hvilkas beskaffenhet Jonas Jonsson i Häringe, som aflägsnade sig från stället, ej närmare urskilde, hvaruppå Petter Pehrsson hördes ropa på hjelp. Fredrik Jonsson skyndade äfven till stället. Vid vägen Åvarseblef han Lars Erik Jansson och gaf honom med handen tvä örfilar, utan att varseblifva eller ens kunna förklara, om dessa slag medfört de å Lars Erik Jansson befunna åkommor. Då Fredrik Jons son hunnit fram till Petter Pehrsson, låg denne om: kull på marken. På uppmaning af sin broder, Jona: Jonsson från Köhlsta, men utan afsigt att tillfoga dödande skada, emottog Fredrik Jansson en gärdesgårdsstör och gaf dermed Petter Pehrsson, som läg på vägkanten, två eller tre slag, hvilka alla träffade på högra sidan af hufvudet; hvarvid Fredrik Jonsson som icke säg Petter Pehrsson röra sig eller hörde ho nom klaga, ej heller urskilde om slagen förorsakade äkommor. I sällskap med brodern och Adolf Carls son, som äfven ditkommit, hade Fredrik Jonsson der uppå aflägsnat sig, ätervändt till Skalunda gård ocl -Å der någon stund deltagit i dans uti krogstugan sam slutligen gått hem, utan att vidare efterfråga Pettei Pehrssons tillstånd. I fråga om anledningarne till det hat Fredril Jonsson och Jonas Jonsson i Häringe förmält sig hafva hyst emot Petter Pehrsson, är af dem för -Å klaradt: af Fredrik Jonsson, att han väl ick sjelf lidit någon förolämpning af Petter Pehrsson men vetat att brodern Jonas Jonsson från Kohlst hatat Petter Pehrsson sedan två eller tre är förut då Jonas Jonsson, som hemtade malm vid grufvan skall dervid stundom blifvit uppehållen och mindri höfligt bemött af Peter Pehrsson; derföre, och di Fredrik Jonsson äfven tyckt att Peter Pehrsson säson orden föllo visade sig stersk och knappt värdad sig om att helsa på folk, hade Fredrik Jonsson fatta hat till Petter Pehrsson och önskat tillfälle att gifv bonom stryk; — samt af Jonas Jonsson i Häringe att han, som nägra är före ifrågavarande händels arbetat i Skalunda grufva och dervid en gäng a Peter Pehrsson fått ett par örfilar, derföre burit ag emot honom och nu ville begagna tillfället att åter gälda Petter Pehrsson dessa slag. —LKRVAVN AT AN LT sr oh