Aftonbladet – 25 september 1855, sida 3

institutioner och inrättningar variera med åren och utmärka dess tilltagande visdom, och bland dessa finnes intet som undergått så många förändringar som sättet att uppdaga sanningen, och döms mellan brott och oskuld. Under verldens minderårighet, då menniskan ännu var en bristfällig varelse, som måste batvifla ofelbarheten af sitt eget förstånd, vädjade man till himlen vid tillfällena af mer är vanligt mörka och förfärliga anklagelser. Den äre rer uppmanades att sticka ned hamden i gjudamde olja, eller gå öfver glödheta plogjern, eller försvara sin oskuld under envige antingen sjelf eller genom ombud. Om han oskadd genomgick dessa prof, fritallades han, och resultatet ansågs såsom ett domslut eller verdict ifrån Höjden, Det är anmärknisgsvärdt att ugder medelålderns ridderliga tid det isymnerhet var det svagare könet som blef föremål för dessa bårda och vådliga prof; och det till, när de arföllos på sia sårbaraste och ömtåligaste punkt — deras heder. Under närvarande tid, då verlden blifvit så gammal och upplyst och menniskoförståndet gå fullkomligt befogadt att bestyra om sina egna angelögemheter, att det ej behöfver nmågon särdeles himlens bemedling för afgörandet af sina stridigheter, har laga förhör inför domstol efterträdt dessa öfvernaturliga blodsprof, och för att afgifva ett domslut fordrag icke mindre än tolf oförenliga ginnens snstämmighet. Till en dylik enstämmighet tyckes väl också vid första påseendet ett himlens uxderverk fordras, men icke dessmindre frambringas den endast gerom ett den mexskliga konsiens enklaste påhitt. De tolf edgvurne domrarne igläsas i ett litet rum, eller rättare båge, och fasta der tills späkningen klarat deras förstånd, och hela den disharmoniska jurylistan slutligen beqvämar sig, att i