Aftonbladet – 25 september 1855, sida 2

FR TM EE ST a va. SSR ER 6 SAR MISAETET a målsenligare och bättre skötsel af husdjuren. TEATER. Huralegårdsteateras representationer afslötos i går afton. Denna teater har ända till slutet bibehållit det anssende den förvärfvat för en särdeles omvsxlande repertoir. Ännu för de tre sista representationerna hade man uppsatt ett i Humlegården tillförene icke gifvet stycke kalladt Skärselden, lustspel i 3 akter, afdelade i 5 tablåer, efter Vogels bearbetning af ett engelskt original. S:ycket är en ytterligare vink för uvga fruar huru de skola bete sig för att bibehålla sina herrar mäns ömhet. Ingen kan vara mera ömt älskande, mera hängifven, mera sannt huslig än den unga, sköra Clementine, och likväl, zkulle man tro det, försuramas hom på det mest upprörande sätt af den unge äkta manaen, hr Carl von Listerling, som lik en fjäril fladdrar från ros till ros ochi olika skepnader uppträder i hvarje boudoir, der en dam på modet förer sin blomstersmyckade spira. Till och med hoz Aurore de Saint-Claire, ex ung och naturligtvis förtjusande erka, som stängt sin dörr för alla gifta män, bar ham förstått att under ett antaget mamn skaffa sig tillträde. Huru smygande hans steg än äre kommer hans hustru honom likväl på spårem och hon infinner sig hos fru de Saimt-Claire att klaga sin nöd. Fru de Saint-Claire beröms mer sig af att ha förstått hålla i sitt ledbard ex den flygtigaste parisare och hom kan alltså meddela råd, pröfvade af erfarerhetem. Vi vilja icke dölja för dem bland våra läsarinnor, hvilka kunga komma i samma förlägenhest som den stackars Clementine, att de nyssnämnda råden gingo derpå ut, att Clementine borde gerom ständigt nya ba-d, genom. ett lofligt koketteris alla konster fängsla sin mar. von Lästerling älskade lysande toiletter och ett gladt sällskapslif; derför borde hans fru kläda sig präktigt och lefva med i stora veriden. En formlig komplott uppgöres mellan de nya vänningorna för att omvända och äfven straffa den flyktige hr von Listerling. Man bereder honom en verklig skärselds, ur hvilken han utgår, alldeles betagen i sin fru och fullkomligt botad för sin ostadighet, uti hvilken hans fru ej heller synes sinnad att låta honom återfalla. Beklagligen våga vi ej rekommendera fru de Saint Claires recept för alla de tillfällen då herrar äkta män synas benägna att härma kr von Listerling, ty detta medel, som så månget annat! kan vara godt for en Smed, men ei for en Skraedder,. Styckets mera allmän-tillämpliga sens moral blir emellertid, att hustrun bör söka iakttaga sin mans lynne och vanor samt derefter rätta sitt uppförande. Denna sunda lärdom kunna damerna påräkna att uti Skärselden få sig på ett angenämt sätt bibragt och man bör hoppas att hr Andersson ej skall undanhålla dem densamma, då han härnäst med flytt foglarne vänder åter till Humlegårdens lunder. Till det nöje hvarmed man såg detta stycke på Humlegårdsteatern, bidrog väsentligen att några af hufvudrolerna fallit i rätt goda och lämpliga händer. Hr Schwartz spelade hr v. Lästerling med den ledighet och elegans i skick och hållning, som anstodo den fine veldsman han hade att framställa. Samma omdöme gäller äfven i allmänhet om fru Schwartz (Aurore de Saint-Claire), hos hvilken man med nöje iakttager vackra framsteg uti spelets jemnhet och nyansering. Hr Berglund framställde med vanlig förtjenst en genomhederlig, men något fåfäng och enfaldig börsmagnat. MIl Hellström (Clementine) sade sin rol med behag oeh med ett uttryck som vittnade om riktig uppfattning; men hon bör söka frigöra sig från en viss stelhet i rörelser, som syntes sammanhänga med en felaktig föreställning om det, som utgör värdigheten uti en verldsdams hållning. Vår ammärkning härutinnan gäller isynnerhet de momenter då mll Hellström med högburet hufvud afträdde från scenen. Något besynnerlig förekom oss hr Norelii framställning af en gammal trotjenare. En sådan kan väl ha privilegium att oförtäckt säga sin herre sanningen, men ej att trumfa med honom på ett så ohöfligt sätt som Samuel-Norelius gjorde mot den beskedlige hr von Sässkind. Totalintrycket af Humlegårdsteaterns slutrepresentationer har emellertid varit ganska angerämt, och publikens fortfarande oevågenhet för den Lilla scenen synes löftesrik för ett kommande spelår.