Aftonbladet – 25 september 1855, sida 2

O fiek jag flyga blott med dig! Kring jordens rund så gladelig Vår muntra färd vi styrde snart Med lätta vingars snabba fart. Fortsatta iakttagelser hafva gifvit mig en helt olika tanke om denna lilla befjädrade vekling, hvilka jag vill meddela, till de skolpojkars nytta bland mina läsare hvilka betrakta hosom med samma oförklarliga afund och beundran som jag en gäng gjorde. Jag har au visat honom endast som jag säg honom först, under hvad jag vill kalla den poetiska tiden af hans bana, då ham så att säga hängifver sig ät det elegantare lifvets njutningar och behag och är em musikens och sångens, en smakens, känslans och förfiningens fogel. Så länge detta varar är han skyddad från all oförrätt; ingen skolpojke näms kasta en sten efter honom, och den simplaste bonde skulle ej kunna hindra sig att stanna och lyssna till hans sång. Men märk förändringen. Allt som året framskrider, klöfverblommorna försvinna, och våren mognar till sommar, öfverger han så småningom sina förfinade tycken och vanor, aflägger den svarta poetiska drägten, antager en rödbrun dammig klädnad och sjunker till de vanliga, allmänna foglarnes gröfre njutningar. Inga toner ljuda längre för örat; han göder sig nu med fröna af de buskar, på hvilka han så nyligen svingade sig och sjöng så melodiskt. Han har blifvit en bon vivant, en gourmand; och numera finnes för honom intet som uppväger bordets nöjen, Om en liten tid är han trött på den jemna hemkosten och beger sig af på en gastronomisk tur efter nya njutningar. När vi nu nästa gång höra något om honom; är han, med en otalig mängd af sitt 0 gästande bland vassen vid Delavarefloden, och ha lagt på hullet af den goda födan, Under resan har han äfven förändrat namn: