Aftonbladet – 25 september 1855, sida 2

förseln, med anhållan att han måtte utförseln förbjuda. Hr generalen förklarade dem, att ett sådant förbud, som skulle vara lika olagligt som orimligt, icke stode i någons makt, tillrådde dem lugn och ordning, samt anmodade dem att skriftligen hos ho nom anmäla sina bekymmer o. s. v. — Ryktesvis omtalades ett arbetaremöte kl. 7 på söndagsqvällen å Stora torget, som dock icke blef utaf. — Följande måndag kl. 9 f. m. infunno sig vid pass hundrade af stadens arbetare m. fl. vid landshöfdingeresidenset, och hr generalen som nedkom, omgifven af sin stab, jemte landssekreteraren och landskamreraren och några ledamöter af magistraten, emottog en klagoskrift, åt hvilken han lofvade noggrann uppmärksamhet, försäkrade arbetarne att skydda deras lagliga rättigheter, och efter flera välvilliga uppmaningar erinrade han dem om de stränga stadgarne i upprorslagen, som upplästes. Hr generalens ord besvarades med hurrarop. Från residenset gick en del af arbetarne stilla och fredligt till sioa sysslor; en annan del, och deribland mänga, som mera tyckte om frimåndag, tågade dels till torget, från hvilket torgbusarne blifvit — såsom man hoppas till gagneligare sysselsättningar för alltid — bortvisade, dels till portarne, der ett slags vaktbällning anorånades. Af de stojande hoparne, hvilkas åsigter och anspråk en och annan handtverksborgare tycktes mer än dela, röjdes, som det säges, sera enstaka yttringar af laglöshet: ett par bönder tvongos, under intrycket af de kringståendes hotelser, att sälja sin råg till ett bestämdt pris af dels 16, dels 18 rår, eller vid pass 4 eller 2 rdr under det då gållande torgpriset, hvilken försäljning dock icke kom arbetare, utan ett par påpassliga handtverkare till godo. En annan bonde, som på torget bortslutat ett parti hafre, och som redan var på vägen till köparens gärd, tvangs med våld att till torget återvända, och tvangs dessutom att till betydligt nedsatt pris sälja varan; en handtverkare lät undfalla sig befängda hotelser om uppror m. m.; en smedsarbetare, som förtog sig på en poliskonstapel, måste föras i häkte. Allmogen öfverhopades i allmänhet med skymford, 0. 8. v. I en af stadsportarne lärer en stackars bonddräng blifvit lockad att uppgöra förköp och emottaga bandpenningar för sitt hvetelass, och nägra förut vidtalade vittnen skyndade nu efter fiskalen, som gjorde beslag på varan; o. 8. v. Vi äro förvissade om, att de flesta af de arbetare, som undertecknat den ofvan anförda skriften, skola lifigt ogilla det sätt att gå till väga, som några deras kamrater i rusighet eller öfvermod tillätit sig. Wisby har många laglydiga, nyktra, arbetsamma arbetare, som väl kunna sörja öfver lifsförnödenheternas nuvarande dyrhet, och önska billigare pris, men som afsky att våldföra den allmöänsa ordningens enkla lagar. Det är också af dessa ordentliga arbetare som man har rätt att hoppas, att de skola vänligt upplysa sina förvillade kamrater om dessas egen skada, vanära och våda af hvarje angrepp mot samhällets lugn ech lagliga frihet. Till följd af den fortfarande lusten till skockningar och af nyssbemälda grofva oordningar lät hr landshöfdingen och militärbefälhafvaren på e. m. iutgifna order befalla, att stadens infanterioch jägarekempanier skulle vara redo att vid larmsignal samlas, och att 3:ne 3-pundiga kanoner med 100 skarpa (kartesch-) skott skulle ställas i ordning på artillerigården, der depetkompaniet skulle öfvas med nämde kanoners servering — Ätgärder och försigtighetsmätt, hvilka, Gudi lof! icke behöft användas, och om hvilka föröfrigt meningarne varit delade. — Inför rådhusrätten började sistl. onsdag ransakningen med flera instämda arbetare och 2:ne handtverksborgare. A den ene af dessa sednare äskade akter häktning för upproriskt tal, hvilken dock af rätten afslogs. — Inga oordnin gar hafva sedan måndagsförmiddagen afhörts. Straxt på tisdagen var torghandeln åter i ostörd gång.