— I tidningen Kalmarposten, hvilken, såsom bekant, är en mycket lojal och sansad tidnisg, läser man följande af den 19 dennes: En folkfest skulle, enligt Öresundsposten, med anledning af Sebastopols eröfring firas i Helsingborg på attonen den 14 dennes. Dylika fester borde firas öfver hela riket, såväl på landsbygden som i städerna, för så vidt man borde kunna hoppas att en dylik allmän opinionsyttring icke skulle blifva utan inverkan på en regering, som, efter hvad på sednaste tiden (genom Schinkel-Bergman) blifvit upplyst, rätt väl tyckes behöfva alla möjliga lagliga pästötningar, för att förmås att i och för Sverges väl och ära slutligen verksamt iogripa i den stora fråga, hvars lösning kommer att blifva af så omätlig vigt icke blott för Sverges, för nordens, utan för hela Europas, för verldens, för mensklighetens, för civilisationens och frihetens framtida öde. Om vär regering också icke anser sig böra göra något för Finlands ätereröfring, torde den åtminstone böra göra så mycket för den goda saken, att den kan hafva rätt att vid ett kommande fredsslut fordra säkerhet för att icke ett nytt Styr-Stockholm, vi mena ett nytt Bomarsund, till Sverges skymt och nesa fär byggas. Att nödiga åtgårder vidtagas till förekommande af en sådan olycka, är väl det minsta en svensk kan fordra af sin regering, och sker icke detta, då skola vi och många med oss som hittills alltid velat tro vår styrelse om godt, nödgas kasta förtroendet öfver bord och mot vår vilja deltaga i den redan allt för allmänna oppositionen mot ett system, som, om det än — såsom vi älska att tro — hittills blifvit orättvist och alltför hårdt bedömdt, likväl då sjelf skulle bevisa sig hafva varit allt utom ärligt och svenskt.