Aftonbladet – 25 september 1855, sida 2

Och er, fjärilar små, som kring fruktträden svärmen, Han nöje och nytta oss lika beskär, Och fordrar af oss — blott ett skydd emot värmen. Och landtman vid plogen blir glad då han ser Blåfogeln i fårorna hoppande följa, Och vallflickan lyssnar till honom och ler, Och tusen små skalkar i löjet sig dölja. Och skolgossen stannar med boken i hand Och lyss till hans toner och ser hur han svingar Så högt öfver skog, öfver sjöar och land, Med bröstfjädrar röda och himmelsblå vingar. Den snällaste af våra vårfoglar och den som i mitt tycke fullt uppgår emot den europeiska lärkan är likväl Boblicon eller Boblink) 4) som han allmännast kallas. Han anländer under den vackra årstiden, hvilken under denna latitud motsvarar den så ofta af poeterna omtalade Maj månad. Hos oss börjar den i medio af Maj och varar till nära medio af Juni. Dessförinnan är vintern så ofta fallen för att återvända i sina gamla spår och skada årets sköna förstlingar; sednare åter börjar sommarens brännande, förstörande hetta. Men under denna glada mellantid står naturen i all sin fulla friskhet och vällukt ; regntiden är förbi, blommorna titta upp utur jorden, sångfoglarnes tid är kommen, och turturdufvans röst höres på fältet. Träden stå nu i fullaste lummighet och skönaste grönska; skogarre lysa af de blommande lagrarnes rika klasar; luften är uppfylld af rozembuskarnes och de vilda blorsmornas vällukt; ängarne amaljeras af klöfverblomstren, och de små äpplena, päcomen och plommonen börja svälla och körsbörea attrodna blamd de gröna löfven. Denna ör den lilla fogelns gladaste högtid. Han kommer midt umder ärotidens herrligaste fägring och vällukt; hela hans lif är blott känsla och glädje; allt sång och solsken. Mar inner hoxsom i de friskaste och skömaste än) Emberiza oryrivera.