Aftonbladet – 21 september 1855, sida 3

ser till måttligt pris, hvilket fransmannen särdeleg älskar, njuta af solskenet och bespara sig en eldbrasa. Här kan man ofta få se en och annan chevalier af den gamlaskolan, när solen värmt hans blod til någonting liknande glöd, fladdra omkring likt en frostbiten fjäril, upptinad framför elden, och utdelande några matta artigheter ibland de bedagade damerna samt då ock då egna de nätta barnflickorna en blick af ungdomligt lättsinne. Bland de flitigaste besökarne af denna plats hade jag ofta bemärkt engammal herre, hvars klädsel obestridligen var antirevolutionär. Han bar en trekantig hatt af Pancien regime., Håret friseradt öfver hvartdera örat i säiles de pigeons, hvars form skarpt häntydde på Bourbonismen, samt hängande utefter ryggen, en queue, hvars lojalitet aldrig kunde betviflas. Hans kostym, ehuru gammalmodig, bar spår af försunsmad elegans; och jag anmärkte att han snusade ur en prydlig och antik gulddosa. Han tycktes vara en mycket populär man; hade en artighet tillreds för hvarje gammal dam , kysste alla barn och klappade hvarje liten hund på hufvudet — (barn och småhundar äro vigtiga medlemmar i en fransk societet). Jag miste likväl tilllägga, att han sällan kysste något barn, utan att på samma gång nypa barnflickan i kindbenet; — en fransman af gamla skolan glöm-. mer aldrig sina skyldigheter mot det täcka könet. Jag hade fattat tycke för den gamle berrn. Hans ansigte bar ett ständigt uttryck af välvilja, som jag ofta anmärkt hos dessa reliker från Frankrikes ridderliga dagar. Den ständiga vexlingen af dessa tusende sroå artigheter, hvilka så omärkligt förljufva vår lefnad, hafva en lycklig verkan på anletsdragen och sprida ett mildt aftonskimmer öfver ålderdomens skrynklor.