Aftonbladet – 21 september 1855, sida 2

Parisertidningen La Presse lärer ha afeatt 63,000 exemplar om aftonen den 11, då segerbudskapet från Sebastopol meddelades. En korrespondent till Köln. Zeit. berättar att i diplomatiska kretsar i Paris påstås, att franska regeringen hufvudsakligen derföre är uppbragt emot neapolitanska styrelsen, emedan den har i sina händer de säkraste bevis, att de legitimistiska och carlistiska stämplingarne ha sitt egentliga säte i Nsapel. Bref lära ha blifvit uppfängade, hvilka kommande från Neapel voro ställda till flere i Londoz bosatte chefer för det carlistiska partiet och isnehöllo betydliga penningesummor; ja, man försäkrar att några af dessa bref voro underskrifna af en konunvgea nära stående personlighet. Hr de la Cour bar på ett ganska kategoriskt sätt begärt upplysning , öfver denna sak och uppställt flera fordringsr, hvilkas ofördröjliga uppfyllande måste betraktas såsom ett conditio sine qua non för bibehållandet af det goda förständet emellan Neapel och vestmakterna. En af dessa fordringar skall innebära grefve Montemolins aflägsnarde från hofvet. I andra sammanträdet af den statistiska kongressen i Paris den 12 dennes ventilerades frågan om ett gemensamt måttoch vigtsystem. Br Peut, en fransk statistiker, visade att här endast vore fråga om principens antagande. En representant för den österrikiska statistiken, hr Braus, varnade vid dett tillfälle kongressen ifrån att förira sig in på politikens område. Dess verksamhet kunde derigenom blifva misstänkt i regeringarnes ögon. Man borde inskränka sig till att antaga lika mått och vigt för de statistiska arbetena. Denna protest framkallade ett allmänt motstånd. Icke ens församlingens president, ministern Rouher, slöt sig till br Brau? mening. Hr Baudot (en fransman) anmärkte att det hör ej handlade om en politisk, utan om en all-mänt mensklig fråga. Charles Dupin hänvisade på behandlingen i expositionsjuryn, hvilken likaledes icke dragit i betänkande att formulera frågan. Efter några anmärkningar från den preussiske grefven Cieszkowsky, fattades följande beslut: Kongressen som tagit i öfvervägande i hvilken hög grad antagandet af ett öfverensstämmande system i vigt, mått och mynt från nmatiosernas sida skulle underlätta ett jemförande studium af de olika ländernag statistik, uttalar den önskan att ett sådant öfverensstämmende system måtte blifva gällande.s Statistiska kongressen afslöt den 14 sina sessioner. ENGLAND. Man har nu den fullständiga ordalydelsen af den tacksägelse som lord Panmureå drottningens vägnar låtit genom telegrafen öfversända till general Simpson. Sedan han uttryckt drottningens glädje öfver segern, tackat trupperna och beklagat deras förluster, yttras slutligen: Ni torde hsfva godheten satt i H. Maj:ts namn lyckönska general Pelissier till den lysande framgången af stormningen mot Malakow, hvilken utgör ett nytt bevis på såväl den oemotståndliga kraft som adet okufliga mod som utmärka vira tappra pallierade.s Tidningarne äro redan sysselsatta med betraktelser öfver de fredsförslag som au kunna vära att motse. Globe antyder, att man fråa ryska sidan låtit förstå, att då de allisrade nu återupprättat sin militirira, böra de ej längre-byss några betänkligheter vid att 4 förslag, d. v. g. att de allierade skulle efter segern åtnöjas med vida mindre än de fordrade: då stridens utgång ännu vår tvifvelaktig. G!ober afvisar naturligtvis med förakt ett sidant förslag. Times å sin sida stegrar nu äfven sina antpråk, hvaremot peeliternas organ sMorrixg Chronicle uppställer några särdeles beskedliga, hufvudsakligen på ryska löften sig baserande fredsförslag, som enligt dess åsigt nu borde antagas. i Lord Panmure har för öfverbefälhafvaren öfver bären tillkännagifvit, att två fullständiga rögemeniten af främlingslegioken mn stå til hans disposition. Denna kår har officielt erbållit benämningen abritisk-tyska legionen. Lord Palmerston har vid mottagandet af en välkomstadress från invånarne i en små stad haft tillfälle uttala sig rörande Sebastopols fall, hvarvid han till slut yttrade: Vij kunna omöjligen tro att kriget kan få någon ! annan utgång än en sådan som erbjuder Europa säkerhet mot framtida anfall från Ryssland, — någon annan än en fred, hvilken icke blott är ärofull och tillfredsställande för de allierade, utan äfven motsvarar Englands ära och intressen samt rättfärdigar de stora offer genom hvilka den blifvit eröfrad.o Man berättar följande intressanta drag om dena aflidne Hume: Det mista bref han skref var till drottningen; han meddelade henne der, att han hade att utbetala till henne en penningsumma, som han räddat utur ruinerna af hennes fars förmögenhet. Omkring tolf personer, bland hvilka äfven Hume var en, hade tecknat sig för bidrag till betalasde sf hertigens skulder. Hume förvaltade dessa, räddade hertigens kredit, betalade alla hans skulder och gjorde det derigenom möjligt för honom att dö som en populär och aktad man. Då han gjorde gina testamentariska dispositioner, hade han ännu ett betydligt öfverskott för sin gamle väns dotter. Oaktadt sin radikalism stod sålunda Hume på en myoket vänskaplig fot med en kunglig prins, ja, till och med med drottningen sjelf; också har han städse af hehne blifvit behandl!id med den största aktning och vördnad. BELGIEN, Af offentliga åklagaren har process blifvit