Aftonbladet – 21 september 1855, sida 2

dylika förvillelser. Undvik den ifver, hvarmed unga män så ofta äro fallna att kasta sig in i samtal med andra och yttra de råa, osmälta ider de hopsamlat under sina sfudier. Var säker att vidtomfattande och noggranna kunskaper oftast fordra en hel lång lifstids ihärdiga studium, och att en ung man, han må vara aldrig så snabbtänkt; aldrig så skarpsynt, dock ej kan hinna tillegna sig annat än lärdomens första grunder, eller att jag så må säga verktygen till framtidens studier. Huru flitig ni än må hafva varit, måste ni dock inse att ni ännu ej kan hafva hunnit längre än till tröskeln af den sanna kunskapens helgedom; men i och med detsamma har ni också förmånen af att ännu vara ganska ung och således hafva god tid att fortsätta edra studier., Här slöts vår öfverläggning. Jag lemnade studerkammaren en myckst olika varelse mot hvad jag var då jag kom dit in. Jag hade trädt in: med minen af en professor, i begrepp att hålla föreläsning, och kom ut som en skolpojke som blifvit kuggad i examen och degraderad i sin klass, Ganska ung, och vid tröskeln af kunskapens helgedom! Detta var verkligen smickrande för den som ansett sig såsom en fullindad lärd och djupsinrnig filozof. Det är besynnerligt, tänkte jag, xdet är som hade det kommit en förtrollning öfver hela mitt väsende allt sedan jag kom i det hör huset. Jag har aldrig varit i stånd att visa mig till min fördel. Så snart jag börjat tala och gifva goda råd i de ämnen som mest hafva sysselsatt mitt sinne, har jag fått alla emot mig. Det måtte komma sig af att jag ir blyg och ovan att vara bland främmande menniskor. Jag wille önska de kunde höra nig tala der hemma. När allt kommer omkringn, tillade jag ef