Aftonbladet – 18 september 1855, sida 3

yngling som jag, uppfödd det, äro de fullkomhsa fi 2 Miss Sommerv vartill ancbörjan sjelf lit-t förlägen; mes bur det-är, går det-altid lättare för frustimren att ftervissa sin. sjelfbeberrskzing; de hafva mera epänstighet i sivxet, mera behag i väsandst, Dessutom.var jag i miss Sommervilles ögon ej annat än en ganska vaxlig mennisks; kon stod ej under inflytande af den ivbillsingena förtrollming, som i mina ögon omgifvit henne med alla ett romantiskt sisnes illusioner. Kanske märkte hox äfven motparteas förlägenhet och Hemtade mod af dexna upptäckt. Härmed må tu vara huru .sonra helst, få vär hom, dock; dea förata vatt tiga terrängen i besittning. Hennes Eonversatior rörde sig:likväl blott kring eldsgliga ämnen, men hon talade lätt och behagligt. Jeg försökte svara ur samma tom, man fana mig. alldeles. oförmöger dör: till. Mixa tankar woro liksom faetfrusna, och ordet Tefades mig. Jeg var obeskrifligt förtörmad på mig sjelf, ty jag hade ömskat raturligtvis visa mig på min fördelaktigaste sida. Jag försökte två eller tre gånger att yttra.ea högsinnad tarke.eller er poetisk käresla; men den kom så tvuxget och smaklöst. fram, att jag rent af. skämdes, Sjelfva min röst lät oharmonisk och gkärande, ehutu jag sökte framkalla dess mildaste. tonfall. Saken är dem, tänkte jäg för mig sjelf, jag kan ej änka mitt simne med till dstta småprat som utgör unga flickors koaversation; min själ är alltför mawlig och hög för att kunra isskränka, sig inom selongspratste trånga gränser. Jag är en filoso, och det förklarar saken. Mrs Sotsraervilles inträde bragte, mig slutligen någon lättnad. Jag amdades genast friare och kände ea stor del af mitt sjelfförtrooemde återkorama. bDet är då besymmerligt;, tänkte jag, att ett annat fruntimmers närvaro skall slighet på larheter. .