Aftonbladet – 18 september 1855, sida 3

hvilken isynnerhet industrien i alla riktningar utvecklat sig och qvarlemnat många välgörande verkningar. Men äfven denna fred har varit störd afblodiga revölutioner öch inbördes krig icke blott i Frankrike, utan i det förtryckta och sargade Polen och Italien, i Ungern, i det olyckliga Spanien och Portugal, ja i sjelfva hjertat af Tyskland och Danmark. dufvudsumman, ja sjelfva kärnan af 1812 års politik var dock Rysslands. omätliga öfvervigt . Europa. Och hvart tror man denna skulle rafva fört, om icke den blifvit hejdad genom let fruktansvärda krig som nu skakar inelfsorna af denna koloss? Huru mycket blod, årar och uppoffringar har icke detta krig relan kostat och kommer att kosta innan arbetet hinner bringas: till slut och Europas arta förändras, måhända just efter samma plan som möjligen skett om Napoleon år 1812 -ått segrande ur striden och tillbakaträngt Wssland inom dess naturliga gränser; ty att let sednare var hans egentliga afsigt med sriget 1812 har numera blifvit lagdt fullstänligt i dagen. Hvem vet hur långt Europa lå vid nuvarande tidpunkt hade hunnit i utsecklingen af sina politiska, moraliska och adustriella krafter? Eller tror man att det uvarande s. k. rättstillståndet i Europa kan svigt bestå; att Polen evigt kan förblifva ityckadt mellan rofgiriga grannar; Italien vigt styrdt af österrikiska bajonetter; att Tysklands några och 30 furstar med sina särskilda hof, sina särskilda lagar och inrättvingar m. m. kunna alltid förblifva orubbade; tt Rhenprovinserna skola oafbrutet utgöra ett lags tvunget bihang till den preussiska mistärmonarkien; att det Wienska kabinettet lti! skall tillåtas att enväldigt befalla öfver å många skilda nationaliteter m. m. som völjes af framtidens slöja och utgör en-gåta, wartill dock ordet alltid kommer att heta rig. Hvem vet om icke en hel hop af allt letta nu hade varit undangjordt, om Napoeon I fått fullfölja sina planer :och lyckats? ,ceh om vi få tro Minnenas, utgifvare, så verodde ju sådant ensamt af det parti Sverge och dess kronprins valde 1812; ty om Ryssand icke kunnat segra öfver Frankrike utan ernadotte, så är det väl ändå sannolikare tt Frankrike med honom segrande bestått sampen mot Ryssland. Men om än den närmaste öljden häraf icke varit någon annan än den utt Rysslands makt blifvit tillintetgjord och rankrikes stigit, så tyckes ensamt detta hafva våde för Sverge och Europa utgjort en tilläckligt stor. vinst och gifvit Carl-Johan en irofull plats uti historiens pantheon bredvid len store man, hvars blotta namn utöfvar ett slags förtrollning öfver det folk, hvars öden han edde och åt hvilken detta folk nu egnar en nästan gudomlig vördnad. Man jemföre härned de känslor .med hvilka svenskasfolket ;etraktar grundläggaren af den Bernadottska lynastien! Jag vill nu icke längre utsträcka detta bref, nen om det välvilligt upptages i Aftonbladet, kall jag derigenom måhända känna mig fretad att fortsätta analysen af dessa märkvärliga Minnen. Gammal Student.