Aftonbladet – 11 september 1855, sida 2

sFlygande Holländare,, dömd att ro mellar Kokiat och Arge Djefvulen ända till donsedag. TREDJE KRÖNIKAN. Revolutionskriget var öfver. Den omstridda landsträckan var åter blifven ett fredligt, åkerbrukets och slöjdernas hemvist; gränsriddarne gjorde plogbillar af sina svärd och liar af sina spjut och hängde upp sina bössor, för att endast då och då nedtaga dem när de ämnade sig ut på något ströftåg efter skogsdufvor bland kullarne eller vildänder på Budsontloden. Jacob van Tassel, den skändhge upprorsmakaren, som blifvit gripen och skickad som fånge till: NewYork, bade utgått ur fångenskapen såsom en hjelte af anvo sjuttiosex,. Inom kort uppsökte han scenen för sina fordna triumfer och olyckor, återuppbyggde Wolferts Ro, upphängde äter sin stora bössa på krokarne öfver spiseln och reste än en gång mot himlen de glittrande vindföjlarne. År efter år smögo fram öfver det gamla huset. Caprifolien och nyponblommornaa kröpo upp på dess murar, kun.sfogeln och phoebefogeln byggde bo under dess tak, och det lilla fästet gömde sig slutligen alldeles undan ibland träden, mellan hvilka det likazom med halfslutna ögon tittade fram utåt Tappansjön. Den indianska källan — ryktbar redan under den förste mäktige beherrskaren — vällde ännu upp vd foten af den gröna kullen; och den lilla vilda strömmen kom, vildare än någonsinr, porlande ned utför kullen och kastade sig i den lilla viken, hvarest fordom strandvakten dolt sina båtar. Sådant var tillståndet på Wolferts Ro vid den tid då Diedrich Knickerbocker kom till detta grannskap, under loppet af sina efterforskningar inom holländska familjer, för att samla materialier till sin odödliga historia. Det yttre af detta lilla märkvärdiga näste