Aftonbladet – 10 september 1855, sida 2

beherrskar Pocanticodalen och gifvit den det välförtjenta namnet af sömndalen. Ofta från stilla och mera aflägsna platser i denna dal, hvarest mörka skogar och klippor änga öfver strömmen, förvånas åkerbrukaren, som hojtar på sina oxar, att höra svagare rop svara honom från kullarne, och säger då, at! det är de förtrollade krigarne som, till hälften resa sig från sina klippläger och fatta sina Vapen, men genast sjunka tillbaka igen i sin förra dvala, Inkräktandet af Pocantico var den store chefens sista seger. Oaktadt alla hans läkemedel och trollkonster, föll han i striden, då han sökte utsträcka sina gränslinieer äfven i Öster, för att intaga Sprainflodens vilda deal; och hans graf visas ännu nära stranden af denna lilla idylliska flod. Han lemnade likväl sin efterträdare ett stort herradöme, som sträckte sig utmed Tappan-sjön från Jonkers ända till Sömndalen och som enligt gamla kartor var känd under det indianska namnet Wiequacskeck. Denne mäktige sachem efterträddes af åtskilliga chefer, hvarom ingenting märkvärdigt har förnummits. En af dem var samma person, med hvilken master Henrick Hudson och hans styrman Robert Jens anställde det välvisa experiment, som af den sednare, i hans erättelser om de nya upptäckterna, sålunda beskrifves: Vår master och hans styrman beslöto at Pröfva några af landets förnämligaste män, för at se om thet var något bedrägeri i them. Och vi togo då them ned i kajutan och gaf them så mäkta mycket wiin och stark spiritus, att-the alla vordo mycket glade; en af them hade sin hustru med sig, hvilken satt der lika blygsam, som nånsin våra egna qvinnor skulle gjort, om the kommit ibland främmande, Slutligen vardt en af dem drucken, och