fot kedde under kanonskott och afsjungande af följande sång: I l Mel. Wikingen. I Här ser du det stora, det frejdade namn, I Så kärt för hvar Wermelands son; I Här ser du den hyddan, uti hvars famn 1 Han föddes, ett himmelens lån. Å Här drömdes hans barndoms ljufvaste dröm, l Här fostrades han af en moder, så öm, I Uti hemmet. ; Här, redan som yngling, en lager han skar r Och ärans belöning vann; 1 Men handen, som räcktes af huldrik far, 1 Hans bjerta dock ljufvare fann: s Här göts i hans själ den ungdomens glans, Som ända till sednaste äldren fanns j Uti bjertat. 1 Här namnet står ristadt i stenen, så hård, Men bättre förvaras det skall I häfden, i sången, i kärlekens värd, Och trotsa bränningars svall: Ty stormar må komma och slägten må gå, Men Geijerska namnet skall lefva ändå Uti minnet. Derefter meddelade hr Scheele, att sub-, skriptionen för minnesstenen blifvit så rik,l. att en särskild fond :f 1000 rdr bko kundej:; afsättas, hvaraf räntan skulle årligen tilldelas , den från Carlstads läroverk till universitetet. afgående skickligaste lärjungen, så vida han, vore medellög, under namn af Erik Gustaf Geijers stipendiuww, Härpå afsjöngs följande: Mel. Stilla skuggor etc. Store ande! dröj i våra dalar! Sprid din glans öfver vära berg! Lik en sol, som varmt till bjertat talar Ännu i afionrodnans färg. Men — i bön — vi anbefalla I Din kärlek, o Gad, oss alla! Öfver land och folk vi nederkalla Din välsignande näd och frid !! Sedan festens så att säga mera officiella del sålunda blifvit fullbordad, samlades de del-1 tagande för förfriskningars intagande, hvarunder flera tal och skålar egde rum. Bergmästaren Sch6ele föreslog skålar för H. M. Konungen, som samtidigt befann sig inom provinsen, samt för Kronprinsen, som inom ett par dagar skulle genomresa orten, hvilka skålar med upprepade hurrarop besvarades. Bland öfriga skölar, gom alternerade med afsjungandet af Geijers flesta sånger, förtjena : företrädesvis anföras: en f brukspatron Jakob Geijer föreslagen för bergmästaren Schele, hvars sällsynta egenskaper och oförtrutna verksamhet för provinsens bästa tolkades, hvarvid följande verser upplästes: Vår Franz, den förste här i ringen Vid denna fest, på denna ort; Du skrifver, talar så som ingen Det hade kunnat bättre gjort. En sydländsk glöd i ordet flammar, Som södern varmt är ock ditt blod. Ej under: du frän Tyskland stammar, Fast sjelf da är en Svensk så god. I medeltidens gräa dimma År 1300 angefär, Man skönja kan den första strimma Utaf den ätt, hvars namn du bär. Sea dess den har från Tyskland tägat Igenom Danmark hit till oss: Och klar och varm dess flamma lägat, Och Wermland gläds nu vid dess bloss. Sprid länge än ditt snilles flamma Kring vära dalar, vära fjell! Här skall dig möta städs densamma Vår kärlek till din lefnads qväll. Och när din sol en gång går neder, Dröj som en stjerna hos oss qvar, Och helsa oss: Jag minnes eder! Vi minnas alltid hvad du var. Vidare föreslog magister Frykstedt en skåll för Geijers lärjungar och landsmän, beledsagad af dessa verser: Mel. O yngling om du etc. Du starka ynglingaförbund, ; Som förr vid Fyris gick, Af Erik Gustaf Geijers mund Dig visdom hemta fick: i Uppäå hans bana skäda här l Från vaggan till hans graf Och bjertats trohet heligt svår i Åt lårdomen han gaf! 4 j För ljus och sanning, tro och dygd, Med mod i striden gå! Gör heder ät den fosterbygd, Som Geijers är också! Hans landsman var, ej blott som Svensk Till börd och tungomål, I tanke, handling fosterländsk, Med viljans kraft af stål. samt för Geijers efterlemnade maka, barn och syskon, med följande verser: Mel. Kuno! trogen etc. Äkta tro och faderskärlek Er han egnat har; Och hans varma broderskärlek Alltid öppen var. Tåren dock ej ögat bränne Att han borta är: Anden — så ert hjerta känne! — : Lefver och är när. Alla förestående poemer äro författade af magister Frykstedt. Afven en annan af Geijers lärjungar, komminister Brattström, framträdde under sednare afdelningen af festen med nedanstående kraftigt deklamerade epilog: För stor att tigga stundens sköra pri:! Den enkla minnesvärden här utvisar — nn nd