Aftonbladet – 6 september 1855, sida 2

af de högre sidoportarne, stannade hon, införde i låset en guldnyckel, hvilken Frans såg blixtra i månljuset, öppnade utan att göra buller och inträdde först, gifvande Frans tecken att följa. Denne tvekade ett ögonblick. Att om natten intränga i arsenalen, med tillhjelp af en falsk nyckel, var att uträtta sig för en krigsrätt, om han upptäcktes; och det var nästan omöjligt att icke upptäckas på ett ställe, så försedt med skildtvakter. Men då ban såg masken färdig att tillsluta porten framför honom, beslöt han hastigt fullfölja äfventyret ända till slut och inträdde. Den maskerade qvinnan lät honom först genomgå flera gårdar, korridorer och gallerier, till hvilka alla hon öppnade dörrarne med sin guldnyckel, och införde honom slutligen ide ofantliga salarne, uppfyllda med vapen af alla slag och från alla tider, och hvilka uti republikens krig tjenat både dess försvarare och fiender. Dessa salar voro upplysta af skeppslanternor, placerade på lika afstånd emellan trofkerna. Hon visade grefven de sällsammaste och ryktbaraste vapnen, nämnande för honom dem, hvilka de tillhört, och de strider, i hvilka de blifvit begagnade, samt omständligt för honom berättande de bedrifter för hvilka de varit verktyg. Hon lät sålunda Venedigs hela historia upplefva för hans ögon. Sedan hon besökt fyra salar, innehållande denna samling, förde hon honom till den sista, större än alla de öfriga och upplyst likasom de, och i denna befunno sig byggnadsvirke, skeppsmodeller af olika storlekar och olika former samt alla delarne af den sista Bucentauren. Hon undervisade sin följeslagare. om allt detta virkes egenskaper, -bruket af skeppen, tiden på hvilken de blifvit byggda samt namnen på de expeditioner i hvilka de deltagit; derefter visande honom Bucentaurens galleri, sade hon till honom med djnp, rörd stämma: