Aftonbladet – 1 september 1855, sida 3

Den sålunda tillredda holken hedsättes i ett rinnande vatten, helst i bäck eller rännil, som rinner ut i en dämm, och så att vattnet går in genom ena gallret och ut genom det andra. I denna holk strös de befruktade äggen bland småstenarne, så att de ligga under ytan af det geromflytande vattnet. Män bör då och då efterse om något slam fästat sig på dem, ty då böra de varsamt rengöras med en pehnfjäder eller pensel. Tiden som åtgår från romkornens befruktning till derås kläckning är mycket olika, dels efter skilda f.skslag och dels efter olika temperatur i vättnet; i ljummmare vatten är den mindte långsam än i kal!are. Hos laxen utsättes den till 6—7 veckor.) De utkläckta ungarne lät han blifva qvar i holken ännu 5 veckors tid, hvarefter nafvelblåsan försvann och de började söka föda utom sig i vattaet: i Jacobi yttrar sjelf om sin fiskodlingsmetod, att om den blefve använd för alla slags fisk, skulle den förskaffa stor vinst. Han ämnade den således icke blott för vetenskapliga iakttigelser, ännu mindre för att våcka uppseende som kuriositet, utan för ett allmännare ekdnomiskt gagn. Också spridde Hans upptäckt sig snart från vetenskapen till industrien. Den a vändes först i större skala i Hannover och med den framgång, att de fiskar som derigenom frambringades, blefvo föremål för en be tydlig handel, och Jacobi blef af engelska regeringen belönad med en pension (Coste p. a. st, s. 11). Flera naturforskare hafva anställt försök med den konstgjorda rombefruktningsmetdden, och allestädes der man rätt förfarit, hå don lyckats. Spalanzani, Prevost och Dumås hafva genom den kommit till sina märkvörtiga upptäckter; och Rusconi, Vogt och Agnåsiz hafva, genom att begagna denna upptäckt, kunnat i sina labratorier följa hela utvecklingsgången af sutaren och siken. En af de stora fördelar, vetenskaper kan deråf vinnå. ir äfven den att genom säkra rön kunna ar göra hvilka s. k. arter låta blanda sig o frambringa bastarder, och derefter äfven genom försök afgöra, om dessa bastarder äro fertila och i sin ordning frambringa affödå, samt om denna blandning slutligen antager en fortfarande konstant form. Dessa röh kunna möjligtvis komma att låta naturforskaren blicka längre in i naturens verkstad än hittills, och möjligtvis lära honom, huru 8. k. arter ofta tillkommit. Man harredan, genom att blanda rom och mjölke af lax och oreller, frambringat afföda; och dylika försök fortsättas. Men jemte det denna upptäckt riktat den fysiologiska vetenskapen, har den äfven, so nämndes, vandrat ut i det praktiska lifvet o gagnat landthushållningen, genom att för deh bilda en ny industrigren. Hartig har, i sin Lehrbuch der Teichwirthschaft, beskrifvit Jacobis metod och tillagt att den blifvit med framgång använd af Franke vid Steinberg och af v. Kaas vid Bickenburg; hr Knoche hade med fördel under 6 års tid praktiserat den i Hessen, och redan 1842 skall styrelsen i Neufchate hafva utfärdat en fullständig instruktion för fiskarena, att efter denna metod plantera fisk. (Haime pag. 1017). — I Skottland är den använd af herrarne Shaw och Andrew Young; å England skall herrar Boccius hafva från 1841, genom denna metod, planterat flers millioner foreller i fiskvatten, tillhöriga åtskilliga rika ädlingar. — I Frankrike ansågs den vara försummad ännu 1848, då professor Quatrefalge i vetenskapsakademien höll ett märkvärdi och intressant föredrag, hvari han förordade Jacobis upptäckt och ådagalade vigten för Frankrike att begagna den, för att förse der: varande. vatten med fisk (Comptes rendus 184 T. XXVII p. 413). — Då detta föredrag bl bekant, skref doktor Hazo, sekreterare i Societe demulation des Vosges (svarande ungefär mot våra landtbrukssällskap) till vetenskaps: akademien i Paris och underrättade att säll: skapet redan 1844 belönat 2:ne fiskare, Remy Gehin, i Bresse i Vogeserna, derföre att de genom konst befruktat och utkläckt forellrom. De egde redan ett vatten med 5 —6000 foreller från 1 till 3 år gamla, som de på detta sätt frambringat. Sedan saken blef af regeringen känd, fick prof. Milne-Edwards uppdrag af hr Dumas, minister för åkerbruk och handel, att besöka Bresse och på stället underrätta sig om förhållandet. Återkommen afgaf Milne-Edwards derom till ministern en rapport, som blet införd i Monitören den 7 Sept. 1850 och derefter intagen i flera tidningar. Det befanns då att nämde två fattiga fiskare i Vogeserna, genom egen eftertanka, kommit att göra samma upptäckt som redan Jocobi gjort ett århundrade förut. Det är genom hr Milne-Edwards rapport, som saken blifvit allmännare känd, ätven hos oss genom br baron C J. Cederströms förtjenstfälla öfversättning deraf). Från denna tid har saken blifvit omfattad med stört intresse af regeringar och enskilda, i de flesta, om ej alla länder i Europa. I Frankrike belönades Remy Gehin och sattes i tillfälle att betydligt utvidga sin verksamhet; och sedermera hafva etablissementer i stor skala blifvit der inrättade, för att plantera fisk i alla vatten i det vidsträckta riket. Både hos oss och i Norge hafva Ständerna beviljat anslag för detta nyttiga ändamål, och i Dan-) ) Coste Iostructions pratiques p. 9; men efter John Shaws iskttagelser är den vida längre. Se sid. 387—388. ) ) Berättelse om fiskafvel i floder och insjöar m. m., Stockholm 1851. oanska ömma aArh alla laandan IJilkas2 AAk