Aftonbladet – 1 september 1855, sida 3

lig, hastigt utseende af en verklig fest. Man täflade om hvem som lifligast skulle med kropp och själ öfverlemana sig åt dansen. Hvad Bourdelot beträffar, deltog han, det bästa han förmådde, i detta konvulsiviska nöje; han var den ende bland denna mängd som roade sig naturligt, hvars småöje icke var tvunget, den ende hvars dans var lätt och behaglig; de öfrige roade sig af förskräckelse, de tjusades ända till yrsel vid åsynen af denne unge man, som dansåde utån att göra karlarne svartsjuka, under det qvinaornz blefvo drömmande för hans skull. 30urdelot var festens konung, vida mer än fästmannen, ja mer än fästmön; han var schavottens trölofvade. Balen, upplifvad af så många särskilda passioner, så många fasor, så många blodiga intressen, bemäktigade sig lessa menniskor på alla sätt och vis. Bourdelot .var öfverallt, han helsade på de gamla damerna som sjelfva konungen af Frankrike, han komplimenterade de unga med den utsöktaste artighet; till och med musikanterna ängo af honom anvisning på nya dansar; och han sjelf spelte med mycken liflighet och orecision en sarabande af Lully. Den hand som med så mycken säkerhet förde stråken darrade säkert icke. Emellertid, ju mera Bourdelot öfverlemnade sig åt denna öppna och naturliga glädtighet, ju mera glömde han att natten framskred med förfärande hastighet. Allt efter som tiden led erforo fruntimmerna en inre darrning, de tänkte gig honom som redan död; ty denna epok var så nära beslägtad med den fordna franska hederskänslang tider, att Bourdelots blotta närvaro på denna bal förstörde allt! hopp om frälsning för honom: man visste honom vara mera bunden af sitt hedersord än af de starkaste fjettrår, och hvar och en gjorde! lessutom sin pligt i denna sak, så väl Bourdelot som Hamelin. Då Hamelin lät Baude-! lot bevista denna fest, skedde det utan förlust för välfärdsutskottet, ty välfärdsutskottet förlorade derigenom ej ett hår af Bourdelot.! Ni begriper således att alla blickar voro