Aftonbladet – 1 september 1855, sida 3

ganska ömma, och alla leenden likaså, och att mer än en suck höjdes ut hvarje bröst, vid åsynen af den vackre proskriberade. Han, berusad af så mycken framgång, hade aldrig varit så, hänförd af kärlek och förtjusning. ckså då han för tredje gången förde till dansen balens drottning, den blonda fästmön, kände han hennes lilla hand darra i sin; då darrade äfven hans. Ty då häns blick föll på den unga flickan, fann han henne blek och döende. Hvad kommer åt er, Eleonore? sade han till henne, hvad fattas er, min fröken? Af medlidande för er dansör, darra icke och blekna icke så.n Hon vände: sig då mot fönstren der, gryningen redan började skimra genom gardinerna. pDet dagas! sade hon till Bourdelot. Nå välv, svarade denne, shfad gör detatt det dågas. Jag här upplefvat den skönaste Hatt i mitt lif; jag har sett er, jag har älskat er öch jag Hår kunnat säga er: Jag älskar er I emedan Hi väl vet att en döendes läppar tala fanning. Och nu farväl, Eleonore. farväl. Var lycklig och emottag chouanens välsignelse.p i Det var bruket i Bretagne att kyssa sin dam på pännan Vid istå kontradansen. Vid dess slut vidrörde Bourdelot Eleonores panna med sina läppar: Det svartnade för hennes ögon, men Hon var 8å lätt, 8å luftig att hon stod orörlig med pannan stödd mot Bourdelots läppar. Detta räckte en sekund. Hon återfick sansningen, och Bourdelot förde henne tillbaka till hennes plats. Då lät hon honom sitta vid sin sida och sade: pUJu måste resa, jäg vet det! Hör, man spänner hästarne för vagnen som! skall föra dig till Nantes; hör du, inom tvenne-timmar är du död; fly Jag teser med dig, om du. vill. Man skall då icke säga att du fyr af fruktan, utan af Kärlek. Hör mig, om du icke flyr åntinge ensam eller med Mig, känt? Väg mig bdo VÄGRERjUIER. SUM de väg skall gå öfver min krossade kropp.