Aftonbladet – 29 augusti 1855, sida 2

nu på hvad jag har att säga. Jag är ingen narr, fastän jag säger det sjelf, men jag har ögon i hufvudet och eget hufvud på mina axlar. Å Nancy smålog. Nå väl, det finns ingen fabriksflicka, märk väl hvad jag säger, det finns ingen fabriksflicka, nej kanske ingen annan alls i hela riket som skulle passa för mig. Jag:tror icke att fabriksflickor passa till hustrur åt landthushållare, lika litet zom en landtmans hustru passar till fabriksarbeterska; men, ser ni, jag har fått den öfvertygelsen, att-er syster inte bara är en ganska vacker flicka, utan äfven har särdeles godt förstånd, om ock ej så skarpt som ert, Nancy. Och jag har äfven den öfvertygelsen att hon kan vända sin hand till hvad som helst och har hjertatill att göra det om det är hennes plig!. Säg, är det-6j så? Öch om så är, då är Jane Dunster en flicka för mig, öm nemligen hon sjelf så behagar. : Nangoy tryckte James hand och sade: sNi är mycket god. sIcke det minstas, sade James. Nå väl, fortfor Nancy; men jag. vill bedja sr besinna hvad edra vänner skola säga och om ej deras ogillande skall-göra: er olycklig. Hvad det beträffars, sade James Cheshire, vg hsa henne, så ber jag er höra på hvad jag att säga, miss Dunster. Jagober ej mina vänner om någonting. Jag kan sköta min egen gård, sjelf köpa min boskap och köra min vagn utan deras råd och hjelp, och derför tycker jag migej heller behöfva fråga dem till råds vid valet af en hustru, eller huru? Nej, nej, den saken har jag nog-på redig fot. Jag vill heta-oberoende, och på min heder är icke ni dencenda. lefvande va: else jag ämnar bedja om ett råd. Om ni!