Aftonbladet – 25 augusti 1855, sida 2

ej vore så (och utan tvifvel har Ryssland ännu jordbruksprodukter i ett sådant öfverflöd att det kan tåla vid en batydlig minskning) är likväl svårigheten att föra proviant till trupperna på Krim ofantlig och blir med hvarje dag större. Vattentillförsel saknas Helt och hållet; vi ha redan gjort den omöjlig. Ryssland bar Kvarken vägar eller jernbanor — åtmirstoso i södra Ryssland, och utider regntiden och lång tid efteråt äro spårvägarne öfver stepperna ofarbara, och förlusten af både menniskor och lastdragare under försöken att föra proviant till halfön har varit ofantlig. Vi ha redan förstört oerbörda proviantmagasiner vid Azowska sjön, och af de två vägarne som föra till Krim skall den från östra Ryssland öfver landtungan och den artificiella bron innanför landtungan Arabat, som vi ha skäl att tro, ssärt blifva upprifven och gjord ofarbar af våra raska och djerfva sjömän. När denna åtgärd är verkställd, skall Perekopsnäset bli den enda väg hvarpå ryssarne skola kunna erhlla undsättning. Salpeter och bly ha alltid utgjort importartiklar till Ryssland, och åtgången deraf under innevarande krig har varit exempellös. Så stor är styrelsens förlägenhet i afseende på den första af dessa begge förnödenheter, att, som vi förnummit, den fordrat utlemnandet af all salpeter som blifvit samlad at enskilda. Bly, som är för tungt att lätt kunna transporteras, har blifvit mycket sällsynt. För någon tid sedan hörde vi att kyrkorna plundrades på denna artikel och att priset derpå stioit till 240 pr ton. I afseende på pen ningar är ställningen ännu sämre. Ingen är hugad att åtaga sig ett ryskt lån, och trots dess guldgrufvor ha de ädla metallerna nästan helt och hållit försvunnit ur rörelsen. Pappersmynt har till stor del utträngt det mstalliska myntet och man har i stor skala gripit sig an med det ruinerande och slösande systemet att upptaga kontributioner in natura. På samma gång har den fullständiga blokaden af alla export-hamnar förlamat eller förstört den utrikes handel af hvilken de ryska godsegarne hemta en så stor del af sin rikedom, på samma gång hämmandet af salttillförseln fört kännedomen om krigets umbäranden och obehag in i hvarje koja i hela riket. En författare i en annan tidskrift (Blackwood magazin) har meddelat några sardeles upplysande siffror och fakta rörande krigets inflytande på de enskilda tillgångarne, hemtade från förbållandet på en egendom, med hvilken han sjelf var väl bekant). Egendomen utgjordes af 40;000 acres och 1300 lifegna, och gaf i vanliga år en inkomst af i: medeltal 6000 , af hvilken egaren likväl. hade att betala 1500 : om året i amortering af ett statslån. Egendomen :gat förlidet år 1500 qvarters linfrö, till ett värde af 1200 f, som ej kunna säljas; 1500 quart. hvete, hvarpå, i anseende till hindren för exporten, priset har fallit från 12 till 8 shilling pr quarter; samt ull för omkring 1400 , som fallit ungefär 25 4 i värde. Dessutom sålde egaren vanligen 2000 får till talg, som voro värda 7 sh. stycket och nu endast stå till 5 sh. Dessa särskilda förluster nedsatte bruttoinkomsten från 6000 till 4000; och nettoinkomsten, sedan amorteringen blifvit gjord, från 4500 till 2300 pund. Men detta var icke allt. Af sina 1300 lifegna måste godsegaren lemna 47 till konskriptionen, och de voro sannolikt, som kapital betraktade, värda åtminstone 100 stycket och representerade n årlig ränta af 5 per man eller 235 pund tillsammans. Deras utrustning kostade honom 8 pund per man eller ytterligare 376 pund. Våren 1854 måste egendomen dessutom under namn af frivilliga bidrag, lemna 40 oxar som proviant åt Donauarmån, vidare 5 vagnar, 5 kuskar och 10 hästar att (som det lofvades åtminstone) återställas vid slutet af kriget, och 65( puds skeppsbröd, som af godsegarne måste transporteras till högqvarteret. Vagnarne, som förde dessa förråder, voro i anseende till vägarnes dåliga skick fyra 1:2inader borta på denna färd. Utom allt detta kommo åtskilliga extra reqvisitioner af olika slag ned öfver den olycklige godsherren, och mänga a! dem just vid sjelfva skördetiden, hvarigenor stor svårighet förorsakades för skördens inbergande. Kronobönderna äro äfven utsatta för samma slags utpressningar; de måste leverera en mängd artiklar vid de reguliära reqvisitionerna, och sälja andra för hvilka de ej kuun: I få någon betålning af roffande befälhafvåre eller fala embetsmän. Skräddare och skomakare nödgas arbeta för armen, skenbart eller verkligt, gratis; medan de lidanden söm de bönder äro underkastade, hvilkas gårdar råka ligga i truppernas väg, Jätt låta gisstig. Deras visthus plundras och deras egendom blir ofta endast af grymt okynne för störd. Denskildring vi ofvanför gifvit af penningställningen, bekräftas af följande utdräg: Sedan innevarande års början har det. varit en stor brist på. silfverech guldmynt i de.södra provinserna, eharu förliden höst guld fanas i öfverfiöd. Debnoa brist förklaras deraf att köpmännen. dragit sina kapitaler ur röralsen. Som endast få af.dem, ha förtro: ande till pappersmyntat, begagnade de sig af guldet, som då fanns isöfverflöd, meh. sem inom mågra vecker helt och hållet försvann ur rörelsen. En vän til! mig, sem i Februari: månad var i Simferepol, nödgades, d8 Kän ville vexla en sedeF pä hundra rubler; till sedlår på en, tre och fem rubel; betala 10 proc:t af vexelsumman, eeh han försäkrade mig att om några småsaker köptes, hvilkas värde ej uppgick till6m rubel; It köprhannen Hsldiv försWjningstillfället Få sig ur