Aftonbladet – 25 augusti 1855, sida 2

der ligger en verld af dalar för din fot. Til venster den ljufva Monsaldalen. Gamla Finr Hill reser stolt sitt grås hufvud deröfver Slottet Hobthrush stiger djerft fram på en af. sats deraf, grått, ödsligt och hemlighetsfullt. Den sköna Wye kröker sig sorlände vid dess fot genom den lilla gröna ängen, grön som smaragden, och bland de mörka lummiga alarne. Framför oss sträcker sig, lika skön, Creisbrookdalen. Hyddorna i den lilla Edalen lysa fram mellan träden, och då vi komma längre fram ligger Mousseline-de-laine-fabriken tvärs för mynningen af Millersdalen och öfverraskar -genom åsynen af så mycket lif midt uti en sådan ödslighet. Men vår väg går ännu längre framåt. Vi motstå drågningskraften af byn Cressbrook på sin luftiga höjd och stiga nedtill höger i Wardloadalen. Här begrafva vi oss djupt rer i skogarne och se dock dalen sänka sig ännu djupare under oss. Det kommer en alpkänsla öfver 0ss. Vi förflyttas som i en dröm åter till saxiska Schweitz. Öfver ozs höja sigide djerfvaste klippbranter, och djupt in uti skogen höra vi röster af barn, De komma från några arbetares boningar, liggande vid foten af en klippa som reser sig hög och glänsaiide i solskenet. Detta är Wardlow Cap, och der vilja vi dröja en stumd. Längre fram ligger en vild trakt af höjder och dalar och blygrufvor, men längre går ingen väg, utom den du sjelf kan bana dig genom den täta skogen. Inman den lilla byn Bellamy Wick blef byggd vid foten af Wardlow Cap, eller den trånga bergsdalen förädlades med namhet Raven-Dale, lefde der en grufarbstare je ej hade något namn på sin bostad. Han bodile, sade han, under Wardlow Cap, och detta var nog för honom. s koja var ett af dessa små, varaktiga grå kylkstensbus med skiffortak, som äre 4