Aftonbladet – 25 augusti 1855, sida 2

J fBUSI Ifa SRalp:u iii SE 8 STOCKHOLM, årn 253 Åug De ryska stridskrafternas medtagna tilistånd. 1 Öfver detta ämne innehåller engelska tidningen Economist, följande uppsats: Brist på mod och beslutsamhet gör ofta att en sak går förlorad i samma ögonblick man nästan har segern isina händer. Huru många exempel omtalar ej historien, der ändamålen för en ihärdig kamp eller ett energiskt full följande blifvit af modlöshet eller trötthet uppgifna just då, när blott några få dagars eller veckors ytterligare ansträngningar eller tålamod skulle belönat den stridande eller sträfvande! Så var händelsen i det sednaste kriget med Turkiet; må det ej bli så äfven i detta. Så var det 18:9; må vi ej upprepa ett så oförlåtligt felsteg 1855. I det förstnämda året tillät sultanens styrelse, under de: förenade inflytandet af okunnighet, hot och dåliga rådslag, spillrorna af ryska armen — decimerad och demoraliserad som den var — att diktera den förderfliga freden i Adrianopel, just i det ögonblick då enytterligare an strängring, em månads uthållighet, en mar med mod och insigter i deras rådslag, skulle satt dem i stånd att tvinga inkräktningshärer att ge sig på nåd och onåd eller helt och hållet tillintetgöra den. Låtom oss hemta en varning af detta olycksaliga misstag och akta öss för dylik modlöshet och svaghet, Ryssland har gjort de oerhördaste ansträrgningar för att kunna fullfölja den strid hvari det så öfveriladt inlåtit sig; och storleken af dessa ansträngningar har hittills satt det i stånd att bjuda oss spetsen och föra kriget med nästan lika styrka. Men sjelfva det oerhörda i dessa ansträngningar gör deras längre fortfarande omöjligt. Det har ansträngt sina krafter till det yttersta; de allierade ha ännu endast uttagit en obetydlig del af sina. Vi ha bidragit med 50,000 man till kriget, Frankrike med omkring 120,006; Ryssland deremot säkerligen med ej mindre än en half miilion, Vi veta nemligen från de tillförlitligaste källor, att det sedan krigets början begrafvit 300,000. Det vet lika väl som vi att Krim är det utsedda slagfältet för detta jättekrig; att striden måste utkämpas der; att, om det blir slaget der, det är förbi med dess makt och inflytånde; att om det segrar der, det kap förklara sig merän vuxet de båda vestmakterna tillsammans — och Europa och Asien skola tro det. På detta fält (som vi sjelfva valt, må vi väl ihågkomma det) har det derföre koncentrerat hela sin sin styrka och alla stridskrafterna från sitt omätliga rike — sina skickligaste generaler, gina utvaldaste trupper och nästan obegränsade förråder och krigsammunition. Huru länge kan det fortsätta dessa gigantiska ansträngningar? England och Frankrike kunna, det veta vi väl, forifara dermed nästan buru länge som helst. Vi beherrska hafvet, vi kusna ditföra outtömliga förråder a! proviant, kamoner och ammunition, Frankrike åtminstone har stora härmassor i reserv; vår handel har ej lidit det minsta och är lika stor som någonsiz; vi kunna hemta våra förnöderheter från hela verlden, och de fonder hvaröfver de begge nationerna förfoga äro bokstafligen obegräasade. Huru förhåller de: sig med Ryssland i alia dessa hänseenden? Vi äro ej tillräckligt underrättade för at vara i stånd att yttra oss med visshet öfve alla punkter; men af de upplysningar vi erhållit från åtskilliga privata källor kumna vi draga hå gra högst beteckzande slutsatser. Krigets seko; — lifsförnödenheterna för den krigförande — äro folk, lifsmedel, bly, krut och peazingar. Fölk bar Ryssland otvifvelaktigt i öfverflöd; men hvilkaäro dessa män? De äro jordbrukare, de ärc adelsmännens egendom; de äro landets rikedom. Med hvarje soldat som inskrifves i rullorna täger en arm bort från det produktiva i arbetet. Nu ha, sedan kriget började, ej mindre än tre kömskriptioner skett raed 12 på tucerdet; oeh som man väljer det bästa folket minskas landets produktionsförmåga vid hvarje konskription i en långt större propbrtiom än söm angilves af dessa siffror. jAf dessa produktiva arbetare ha, som : vi sått, 300,000 redan blifvit uppoffrade, och den förfärliga minskningen fortfar änku med ohämmad hastighet. Förlästen på fölk — d. v. 3. böädersas dragande från sitt ärbete — är äfven en förlust i födoämnen. Men om det också a rr ar ST rr rr a nr na a TT TR