Aftonbladet – 18 augusti 1855, sida 3

och som herr Pierre väl blifvit för honom presenterad, men han nästan aldrig såg honom på kontoret, frågade han denna gång herr von Hell om hans son icke skulle beträda köpmannabanan. Jo visst, min gunstigaste herren, svarade denne, men jag får hafva äran säga att han nyligen är hemkommen från sin utländska resa; i Tyskland var han ett par år på kontor, och sedan har han vistats ett år i Paris, och den munsiören bar minsann kostat mig bra med pengar; men nu för det första vill mamma att han skall vara litet ledig och komma sig in i sositeterna, som hon säger, he, he; helv Jasån, blef herr Forsters korta svar, men med särdeles välvilja vände han sig till Jacob, som utmärktes af ett ganska ärligt och fördelaktigt utseende och som han alltid fann ifrigt sysselsatt vid pulpeten. Herr Forster antog nu von Hells bjudning till 5 Dinern, hvartill infunno sig såsom främmande, utom vår amerikan och hofjunkaren von Dank samt fru von Glamm, några temligen parasitartade herrar och damer, hvilka, såsom icke deltagande i den egentliga konversationen, endast yttrade sin beuudran öfver herr Pierres parisiska fraser, och som vi således kunna utan saknad för läsaren lemna opresenterade. Var god tag plats hos mig, herr amerikan, yttrade sig graciöst fru von Hell och började nu konversationen, behagar ni gutera de här våra svenska foglar, men di ä väl gunås alltför simpla emot de där delikata fogelbon som ni trakterar er med i Amerka.n pet är ett misstag, min fru, man finner dem i Ostindien, invände Forster. Nå ja, lika mycket, jag är inte stort hemma i naturväsendet, men så har ni då, vet